Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 30 november 2012

Philemon

Jau håller ente alls med Sigge om att snö är onödigt. Ente en bit, faktiskt. Idau haur jau nämligen varit ute och lekt i snön, och det vaur jamarroligt! Matte lät maj gå med när hon skulle hämta posten, så jau passade pau och springa riktigt fort genom trädgården (matte sa att hon hade kunnat satsa pingar pau maj, för jau vaur "snabb som en vinthund")... och sin lekte jau med snön, tassade pau den, smakade pau den och hade kungligt roligt. Ja, jau är ju en rex! Ni vet väl att rex betyder kung pau latin?!?

När jau hade fått leka en stund, hystade matte opp maj på axelen och så fick jau följa med ut till postlådan. "Här får du ente gå själver" sa hon "för här finns det farliga bilar"... och det kunne jau väl till nöds acceptera, men att jau sidan ente fick fortsätta att rasa omkring i trädgården efteråt, förstår jau ente. Men då hade matte fått nog av kylan och bar in maj i huset *suckar*. Hon sau något om att jau ente vaur "någon riktig rex", som ente frös där ute... jau, ente en riktig rex?!? Jau som är den rexigaste katten som finns!

Apropau Sigge, förresten, så haur matte och vi läst fardigt i hanses bok nu. Den vaur verkligen jamarspinnande! Och lite sorglig osse... särskilt det om Mysan och Snoris och Penny *sniff*. Och vi kan svara pau en av hans frågor: Ja, det har faktiskt funnits en äkta svampkatt! Fråga Wikkis Stora Matte... hon bodde ihop med en sån i många år.

torsdag 29 november 2012

Imma

OOOOOO! *håller tassarna för öronen* Jag blir gaaaaaaleeen! Här ränner det noviser I HELA HUSET, Philemon är tokig och väser åt allt och alla, mattarna spikar, borrar och skruvar i väggarna och släpar saker fram och tillbaka... skall det här kallas ett kloster?!? Var är friden, det kontemplativa lugnet, den andliga upphöjdheten?!?

Jag har jamat allvar med matte om allt det här stöket och hon sätter som vanligt upp ett frågande ansikte: "Vadå stök?" och så säger hon att allt de gjorde var att ställa en garderob på plats (efter att ha spikat fast en sockel på den) och sätta upp några hyllor på väggarna... och under tiden fick dörren mellan vardagsrummen stå öppen, eftersom det var praktiskt att kunna gå emellan med verktyg m.m. Praktiskt för VEM? Inte för mig, som plötsligt hade noll koll på såväl reviret som alla mina klosterkatter... *suckar djupt* Nåjam, ordningen är på väg att bli återställd, för gammelmatte orkar inte stöka mer och matte skall laga middag... så nu föses det in katter hitan och ditan så att alla skall komma på rätt sida dörren innan den stängs. Månne kvällen kan bli LITE lugnare?!?

måndag 26 november 2012

Philemon

Idau har Sagges husse varit här pau besök och druckit kaffe med mattarna. Jau vau lite tveksam i början, för han luktade så räligt mycket Sagge... men sin bestämde jau maj för att vau mitt vanliga trevliga jau i alle fall, trots stanken, och det verkade han gilla. Han gillar Skaune osse! Mycket sympatiskt, om jau får jama. Fast jau kommer ju från Malmö (även om jau är född pau Österlen) medan han tycker bäst om Höör... nåjam, det kan jau tau. Kanske han har vart skauning i ett tidigare liv? Och bara råkat födas som västgöte denne gången? *fundilerar*

Mattarna uppskattade besöket, det syntes pau dem. Men annars sitter de Ente still några längre stunder, utan faur omkring och stökar mest hele tiden *suckar*. Värst är matte, för hon stökar på denne sidan dörren medan gammelmatte håller saj på den andre... och så spelar hon musik på hög volym, utan att tänka pau mina stackars stora öron! Fast det värstaste är ändå att hon har ställt saker pau fönsterbrädan i vaurdagsrummet... det gillar jau ENTE, för den använder jau ju som språngabräda när jau ska upp på vitrinskåpet! Hur ska jau nu få tillräcklig översikt? Det är ju den högsta platsen i rummet...

söndag 25 november 2012

Jenny

Äntligen har mattarna begripit att en bolis behöver tillgång till HELA reviret för att kunna hålla koll! Idag lät de dörren stå öppen i flera timmar, och jag tog förstås tillfället i akt att nosologiskt säkra hela området innan jag satte mig på klätterträdet i Immas vardagsrum och spanade ut över domänerna. Rafael och Majsan tog också tillfället i akt att gå på upptäcktsfärd, medan Philemon slank in i novisiatet... han ville väl passa på att vidga vyerna utan att behöva möta oss husisar, jamtar jag. Under tiden satt Imma i mattes famn vid datorn och höll noga koll på oss allihop - som abbemissa måste hon ju veta var hon har oss och vad vi håller på med. Och från sin plats ser hon dörren alldeles utmärkt.

Mattarna å sin sida håller på att sätta sin plan i verket. De sa för flera månader sedan att de tänker fira jul hela advent, och idag har de börjat ställa upp de elektriska ljusstakarna i fönstren, hänga upp stjärnorna och slå in julklappar i papper och snören. O, jag älskar papper och snören! Vi kommer att få mycket roligt på julafton, tror jag... och tänk, snart kommer julgranen upp, för matte har lovat att ställa upp den i riktigt god tid... det kommer att bli jamarskoj! Särskilt Sixten och Majsan älskar att klättra i granen... tänk, så klokt av tvåbeningarna att ta in ett träd så att vi innekatter kan ha lite skoj, det är väl bussigt av dem?!? Dessutom är trädet konstgjort, så det håller bra... det uppskattas, kan jag jama.

lördag 24 november 2012

Imma

Än en gång måste jag jama om ursäkt att jag inte tassade i bloggen igår... men ni förstår, vi fick en så fankattisk sak med posten att vi inte har haft tid med annat!

Först måste den förstås undersökas utanpå, för den luktade märkligt. Philemon nosade och fnös, fnös och nosade, men kunde inte klura ut det förrän jag gav honom en liten vink... och då begrep han att det luktade skällis om boken. Och inte vilken skällis som helst, utan vår bloggvän Sigge Svamphund! Jam, för det är ju han som har tassat boken (vilket jag visste, men hade hållit tyst om för att det skulle bli en överraskning för de andra)... *fnissar busigt*

Så nu läser vi, som ni förstår. Och fast Sigge inte är en katt, är det väldigt intressant läsning - med många fina bilder, dessutom. Och sedan, när alla vi katter och mattarna har läst klart boken, skall den stå i hyllan för SPECIELLA böcker... bredvid bl.a. Sippos första bok och Bie-killarnas stora bloggbok. Det börjar bli en riktigt eminent samling! *stolt*

torsdag 22 november 2012

Matte

Ärligt talat förstår jag inte hur blogghjälpen - och alla andra som engagerar sig i hemlösa katter - orkar med alla avskeden. Jag vet ju att Pelle måste till djurhemmet för att kunna adopteras, att det är bra för honom att vara just där så att någon kan finna honom och bli så förälskad att han får sitt för-alltid-hem... men att behöva gå upp i "hans" rum, få in honom i transportburen, köra honom till Kristinehamn och släppa ut honom i en bur som bara är hälften så stor som rummet han bott i hos mig... och möta hans blick, när han förstod att jag tänkte lämna honom där... det kommer att ta tid för mig att hämta mig från den upplevelsen.

Han fann sig i det hela, precis som han hela tiden har varit väldigt samarbetsvillig och godmodig - men det syntes att han kände sig övergiven. Igen. Kanske trodde han att jag var hans matte och att han skulle få bo hos mig resten av livet? Rummet var inte stort, men det var varmt och tryggt, och han hade allt han behövde. Kanske hade han tyckt att det räckte? Nej, så skall inte en katt leva - han skall ha rörelsefrihet, möjlighet att gå fritt inomhus och kanske t.o.m. få vistas ute ibland, så där som Max och Måns lever! Och det kan bara bli verklighet om Pelle är på djurhemmet och inte i mitt gästrum.

Gammelmatte och jag stannade rätt länge på djurhemmet, fikade med personalen och gosade med andra katter. Men mest var jag inne hos Pelle i hans bur och försökte muntra upp oss bägge två. Det gick nog inget vidare... men Pelle vänjer sig, och i morgon får han flytta till en bur med fri tillgång till egen utegård. Och snart skall han få gå fritt inne på djurhemmet, umgås med de andra katterna och framför allt med besökande tvåbeningar. Min dröm är att han skall ha funnit sitt för-alltid-hem före jul!

Lille Pelle...

onsdag 21 november 2012

Matte

Det är nog bra att jag håller igång lite extra just nu, för stunden då jag skall lämna Pelle på djurhemmet närmar sig med stormsteg - och hur glad jag än är för att han äntligen skall få chansen att hitta ett för-alltid-hem, känns det jobbigt att behöva skiljas från honom. Tänk, han har bara bott här i två veckor! Men han nästlade sig förstås in i mitt hjärta från första stund... det är inte ofta man möter en så genomsnäll och goshungrig katt, särskilt som han inte är rex... (ursäkta "rasismen", men rexar ÄR väldigt speciella - så oerhört inriktade på oss tvåbeningar att de antingen klänger kring ens kropp eller sitter på ens axlar mest hela tiden *ler*)... Pelle tillåter liksom nästan vad som helst, man får hantera honom hur man vill och allt han gör är spinner. Maggos? Helt okej! Pill med tassarna? Visst, var så god! Kamning? Jamjamensan! Samtidigt som han gärna möter ens blick och ler, trygg och glad. Han kommer att göra någon väldigt, väldigt lycklig, den saken är säker! Och jag ber till Skaparkatten att det inte dröjer länge innan han charmar huvudet av någon besökare på djurhemmet och skaffar sig både eget hem och en matte/husse som dyrkar honom... vi har pratat om saken, och jag har givit honom rådet att verkligen visa framtassarna ordentligt varje gång någon kommer till djurhemmet - möta dem redan i dörren, visa generositet och tigga gos så mycket han bara orkar...! Det kan väl ändå ingen motstå?

I övrigt ägnar gammelmatte och jag oss åt att ordna saker som behövts ses till en längre tid. Som att skifta däck på bilen och serva den på olika sätt inför vintern. Fylla förråden för både katter och människor. Städa trädgården (och snart är det dags att sätta upp ute-julbelysningen!). Och så vidare. Det håller ordning på tankarna lite grand i alla fall...

Skrivet senare på kvällen: När jag hade givit Pelle kvällsblötmaten, fyllt på skålen med torrfoder och vattenskålen samt gjort rent i hans låda, satte jag mig att se på medan han åt. Efteråt kelade vi en bra stund och jag kammade honom omsorgsfullt - det verkar han tycka om. Godis fick han också, förstås. Och så satt jag där och betraktade honom, och han satt där och betraktade mig... men bara en kort stund, innan han hoppade upp i sängen, la sig bekvämt på rygg och sträckte ut tassen mot mig. Inviten var tydlig: "Kom hit och gosa!" Så jag la mig bredvid honom och gosade... och gosade... och gosade... ända till han markerade att nu räckte det för hans del, hoppade ner på golvet och började dricka vatten. Då sa jag god natt och lämnade rummet.

Jag kommer att sakna dig, Pelle!

tisdag 20 november 2012

Imma

Idag på eftermiddagen har matte varit och besökt djurhemmet i Kristinehamn igen, och de har kommit överens om att Pelle skall få flytta dit på torsdag eller fredag. Det tror jag att han kommer att gilla! Där finns andra katter och tvåbeningar att umgås med, och så kan han ju charma till sig en ny matte eller husse... så länge han bor i vårt gästrum får han ju ingen chans att hitta ett nytt hem, jamar jag. Fast matte kommer nog att sakna honom, tror jag...

Tänk, om Pelle hinner få ett eget hem före jul?!? *drömmer* Jag tror att det är den tanken som driver matte, för nu är hon ivrig på att han skall få komma till djurhemmet så att han kan sättas upp för adoption.

Annars händer det inte så mycket här just nu. Gammelmatte har eldat, så det är varmt och skönt i hela huset, och matte har uträttat ärenden. Själva ligger vi och gonar oss vid olika element... *kurrar*

måndag 19 november 2012

Jenny

Jag har fått extra mycket att göra på sistone, som ni kanske har förstått. Den nya dörren mellan de båda vardagsrummen är praktisk och dessutom jamarlätt att öppna, men mattarna ställer till krångel genom att vilja blockera den på diverse olika sätt... och när väl passagen är fri sitter i allmänhet en liten fräsande vit kille med svarta öron på andra sidan och försöker verkar tuff. Inte skrämmer han mig, inte - faktum är att jag tror att ingen av oss husisar är det minsta rädd för honom - men han för ett eländigt liv med sitt väsande och jamande (fullt med diftonger dessutom!) så jag brukar passa på att slinka igenom när han har annat för sig.

Nåjam, idag har jag annat att rapportera, nämligen att såväl mat- som godisförrådet blivit ordentligt påfyllda. Matte bar in en jamarstor säck med torrfoder (12 kg, har jag för mig att det stod på den) och dessutom visade hon upp flera förpackningar med sticks och en påse Dreamies med kycklingsmak! *kurrar* De sistnämnda fick vi smaka direkt och de var JAMARGODA - fem tassar av fem möjliga, utan tvekan! Blötmat hade vi redan ett bra förråd av, så nu behöver ingen av oss oroa oss för tillgången... hrm, ja, det hör ju till mina plikter som bolis att inget djur far illa här i huset, eller hur? Allra minst boliser, för vi måste ju ha gott om krafter att sköta vårt jobb!

Kan också jama att även kattsandsförrådet fyllts på ordentligt. Ordning och reda, vitfisk på fredag... men vänta nu, det är ju måndag idag... måste jag vänta ända till fredag?!? *orolig*

lördag 17 november 2012

Imma

Jag hoppas att ni ursäktar att jag inte tassade i bloggen igår... det var fullständigt omöjligt att få ro till det, och matte var inte till den minsta hjälp eftersom hon först försvann iväg med gammelmatte i fleraflera timmar och sedan häckade de uppe hos Pelle i ännu flera timmar. Under tiden... nej, vi tar det från början.

Det gammelmatte och matte gjorde när de var borta hemifrån, var att besöka en plats som heter Hällekis, där det finns en hantverksby som heter Falkängen. Den byn har julmarknad hela den här veckan, från i måndags till i morgon, och det var där som Max' och Måns' husse hade varit innan han kom och hälsade på oss. I kaféet arbetar nämligen Skat-Ann, och gammelmatte och matte ville hälsa på henne och samtidigt fira lite advent i förväg eller hur jag skall jama... åtminstone sa matte det när hon kom hem, att det hade känns som om det varit skyltsöndag och att julstämningen hade varit mycket påtaglig. Gammelmatte hade festat på risgrynsgröt, julskinksmörgås med senap och glögg, medan matte nöjde sig med kaffe, lussebulle och pepparkaka... och så hade de pratat katt med Skat-Ann samt gått runt i hantverksbutikerna och tittat på alla fina saker. Några saker hade de t.o.m. köpt, men vad det var får jag inte jama om eftersom de skall bli julklappar... *myser*


Gammelmatte och Skat-Ann (tavlan på väggen föreställer
katter från Evas katthem som hittat hem)


Här sitter gammelmatte och myser på kaféet


Lite av hantverksbyn

När de var så trötta i fötterna att de inte orkade gå mer, åkte de vidare till Götene och gammelmatte bjöd matte på middag på Rasta-restaurangen. Sedan kom de hem... men vi såg inte mer av dem för det, för de tog fika med sig och gick upp till Pelles rum, och där blev de kvar jamarlänge! Matte sa att de hade bestämt sig för att vara hos Pelle till han tröttnade på dem... och det tog tydligen tid, för när mattarna äntligen kom ner igen berättade matte att hon och Pelle hade legat i sängen och gosat massor, matte hade kammat honom och bjudit på chips, och så hade de tittat på TV och myst tillsammans.

Jojo, det kunde de unna sig! I resten av huset var det kalabalik, för husisarna lyckades tråckla upp dörren igen och sprang omkring precis överallt... så jag fick ta skydd under byrån för att vara ifred (dit in kan de inte komma, för de är för storväxta - ibland är det bra att vara liten och nätt!), och Philemon passade på att röja omkring i deras del av huset medan de var här. Så det första mattarna fick göra när de kom ut från Pelles rum var att fånga in och bära tillbaka husisar i parti och minut... t.o.m. lille Rafael var här inne och undersökte rummen, och honom fick matte fånga in med hjälp av en filt för att inte stressa honom. Puh! Jag undrar just hur länge det dröjer innan matte får tag i den där pinnen som skall låsa dörren?

Det hann bli mycket sent innan lugnet var återställt, kan jag jama. Då satte sig matte en stund vid datorn för att koppla av, Philemon slocknade i hennes famn och jag tog tillfället i akt att... jam, vad skall jag kalla det... leka översittare? *fnissar busigt*

Fredagsmys...?!?

torsdag 15 november 2012

Matte

Idag vill Imma ägna sig åt att studera föreningens papper, så jag har lovat att blogga på egen tass... eh, hand, menar jag förstås. Och då vill jag givetvis börja med att berätta hur underbar Pelle är! Nu har jag lyckats locka upp honom i sängen flera gånger, t.o.m. utan att använda godis som muta, och jag har hållit honom i famnen, nospussats och lekt. Ja, lekt! Pelle visar inte något som helst intresse för de leksaker han fick med sig från djurhemmet eller de jag har lagt in i hans rum... men när jag kammade honom, upptäckte jag att han älskade att busa med kammen *skrattar* Så nu kammar jag honom en stund, så får han bita och röja med kammen ett tag och så där håller vi på...

Till min förvåning och lättnad har dagen varit alldeles vanligt vardaglig - något jag inte varit bortskämd med på lääääänge. Så jag passar på att tvätta, fortsätter att plocka undan efter snickarbesöket (d.v.s. det jag själv stökade till - hans stök är klart sedan länge) och håller ett oroligt öga på gammelmatte, som tyvärr har börjat samla på sig vätska igen. Vi hade ett långt telefonsamtal med hjärtsviktssjuksköterskan i eftermiddags och pratade om hur vi skall hantera situationen, och hon kom med många goda råd - men varnade också för att vi kan behöva åka in akut ifall gammelmatte blir yr eller går upp ännu mer i vikt. Å, så jag hoppas att vi kan få bukt med detta hemma! Varken gammelmatte eller jag vill att hon skall behöva läggas in igen, bara en vecka efter hemkomsten från förra vändan... vi har så mycket vi vill göra nu inför jul, saker som är betydligt roligare än att ligga på sjukhus.

Alla katterna mår bra och verkar ha vant sig någorlunda vid dörren. Idag har jag borrat ett hål rakt genom väggen alldeles intill dörrkarmen (högt upp), och i det tänker vi trä en stålpinne som låser dörren från att öppnas (den går ju i sidled) men som vi kan dra ut från bägge hållen när vi själva vill öppna mellan vardagsrummen. Nästa steg blir att få tag i en lämplig pinne, men det fixar jag på ett byggvaruhus när jag får pensionen på måndag. Till dess blockerar vi dörren om nätterna, så att vi får sova i lugn och ro på bägge sidor... *ler stort*

onsdag 14 november 2012

Imma

Som om det inte räckte med att jag skall ta tass om hela det här klostret och hålla ordning på två ostyriga mattar och sex lika ostyriga katter... nu verkar det som om jag, ungefär som bloggkatterna på Södertälje katthem får göra på sitt håll, kommer att behöva hjälpa till med styrelsemötena vid Kristinehamns djurhem också! Åtminstone det som matte engagerar sig i, för henne vågar jag sannerligen inte lämna åt sig själv i så viktiga frågor. I kväll har hon varit på ett första möte med föreningen, och när hon kom hem var hon glad och sa att det hade varit en mycket trevlig kväll. Så jag antar att hon kommer att fortsätta gå på de där mötena - och låta sig väljas in i styrelsen, som de har bett henne om. Jaja, det är väl bara att kavla upp pälsen och ta itass med vad som komma skall! Samt hålla koll på mattes blodsockervärden... för ikväll hade hon visst frossat i både smörgåsar och kaffebröd.

Har så smått börjat titta igenom papperna hon hade med sig hem, bl.a. stadgarna och verksamhetsberättelsen för 2011... d.v.s. när jag väl fick bort Philemon, som hade lagt sig på dem! Det verkar som om djurhemmet arbetar med många intressanta och viktiga frågor - räddar både katter, hundar och kaniner, arbetar med lobbying och policyfrågor, kämpar mot djurförsök och är oerhört aktiva i REDE (Respekt, Empati, Djur, Etik) som framför allt lär barn och ungdomar hur man bemöter djur... så här finns hur mycket som helst att göra!

tisdag 13 november 2012

Imma

Äntligen lite lugn och ro! Idag har mattarna tagit det lugnt, dörren är blockerad så att ingen av noviserna tar sig in, och Philemon har faktiskt legat under täcket i mattes säng mest hela eftermiddagen... gissa om jag njuter av stillheten? *kurrar*

Ute har det varit ömsom solsken, ömsom mulet... men ganska "varmt", sa matte när hon kom in efter en promenad. Nu menar hon och jag olika saker med begreppet "värme", förstås, men eftersom jag ändå inte går ut kan det kvitta. Det viktiga är att det inte finns någon is eller snö där ute! Och att gammelmatte eldar i pannan om kvällarna...

Kan berätta att det sakta men säkert börjar se ut som ett vardagsrum här igen, för nu har matte ställt soffan och fåtöljen där de skall stå och så snart hon har röjt bort allt hon har staplat upp i soffan skall bordet ställas på plats också. Vem vet, snart kanske man vågar släppa in gäster här utan att skämmas morrhåren av sig?

måndag 12 november 2012

Imma

Idag är matte uppe igen... nåjam, i vilket skick skall vi kanske inte jama om, men i alla fall. Och så kom det slantar från ett långtbortistan som heter Amerikatt, så nu har matte tankat bilen och vi har fått kokt vitfisk och lite kyckling att smaska på. Det var så gott att jag tror att magen blev större än vanligt inuti!

Noviserna fortsätter att bryta sig in vid de mest olämpliga tillfällen, så i morgon tänker matte borra ett litet hål i väggen högt upp och sätta in en "låspinne" som gör att ingen vig liten tass kan skjuta dörren i sidled längre. Fast då klurar de säkert ut något annat sätt, miss-tänker jag... de är inte dumma, de små liven, men så var det ju också därför (bland annat) som jag som valde ut dem att bli klosterkatter!

Ved har vi också, och idag kom fyra stora tvåbeningar och bar in alltsammans... så nu tror jag att matte ser fram emot ett varmt bad, så snart gammelmatte eldat upp lite värme i vattenrören...

söndag 11 november 2012

Gammelmatte har ordet

Oj en så jobbig dag det blev idag. Kicki hade migrän (har fortfarande), vi hade ingen ved så jag fick improvisera med att starta en brasa i pannan med massor av kartongbitar så att det brann ordentligt, snålställa spjället och sedan fick jag såga för hand av stockarna från vårt gamla plommonträd. Puh! Nåja, det blev i alla fall lite värme (17 grader inomhus) - då kom vår snälle vedkille med veden och då fick jag gå ut och hämta 2 stora korgar med ved och lägga in i vår panna. Nu har vi 20 grader inomhus. Jag har också skött om Kickis båda katter och Pelle. Hos honom blev jag kvar en lång stund så han blev ordentligt kelad med. Jag har packat ur och i diskmaskinen (tack gode Gud för den), lagat mat (även till Kicki)och nu är jag så trött så trött.

Jag har inte kunnat fixa bensinpengar till njurskolan i morgon så jag får ringa återbud och be att få gå Nr. 2 vid ett senare tillfälle. Skippa den helt vill jag inte för man lär sig enormt mycket där. Jag måste i alla fall ordna bensin till på onsdag för då är det vattengympa och den vill jag inte missa.

Att det blivit så här pengatufft just nu beror på att Kicki hälsat på mig på sjukhuset så ofta och att jag inte fått ut all resersättning som jag är berättigad till på grund av försking-ringshistorien på värdetransportbolaget som gjort att jag inte kunnat få ut de nästan 500 kronorna som jag skulle ha ifrån dem. Annars skulle vi klarat det här galant.

Nu ska jag se till att Kicki tar sin kvällsmedicin och sedan ska jag själv ta mina mediciner och läsa en stund medan jag väntar på att det ska bli dags för min nattmedicin. God natt med er allesammans.

lördag 10 november 2012

Imma

Ett vilohem vore inte så dumt just nu... finns det sådana för katter? Det verkar nämligen som om noviserna har givit sig katten på att ta sig in hit genom den nya dörren - och de jobbar som värst med den om nätterna, de små rackarungarna! *pustar* I natt var det dock inte Jenny utan Sixten som tog sig in hit och väckte oss, och eftersom han är en blygis var det inte alldeles lätt för matte att ta rätt på honom och bära tillbaka honom till novisiatet. Faktum är att han rev henne lite här och var, inte farligt men tillräckligt för att gammelmatte behövde plåstra om henne när äventyret var över. Och sedan satte de fast dörren så att den inte gick att rubba för att vi allihop skulle få oss lite ostörd nattsömn.

Idag satte sig mattarna och höll krigsråd - hur gör man ett enkelt men effektivt lås så att tvåbeningar kan öppna och stänga dörren från båda hållen, men ingen katt kan ta sig igenom? De kom visst på något smart, men innan de hann ta itu med det så ringde det på ytterdörren - och där utanför stod Max' och Måns' husse! Och då skulle dörren helt plötsligt stå vidöppen och alla katter fick gå som de ville... det var, enligt matte, för att besökaren skulle få träffa oss allihop utan krångel. Och jag kan faktiskt kattsonligen intyga att han var en bra gosare, så det var nog bara Assar och Sixten som inte passade på att få sig lite kel! T.o.m. Pelle hälsade han på, och tänk, matte berättade att han lyckades få Pelle att hoppa upp i sängen en kort stund - visserligen för att äta det godis som besökaren la där, men i alla fall... det är mer än vad matte har lyckats med så här långt.

I övrigt gjorde tvåbeningarna som tvåbeningar brukar - pratade och fikade, fikade och pratade. Så jag gick och la mig på min favorit-köksstol, eftersom det vimlade av katter i huset som jag inte hade lust att möta nos mot nos just då... jam menar, jag vet ju att vi är många - men det brukar liksom inte märkas så mycket! Hoppas verkligen att mattarna gör i ordning det där "låset" riktigt snart, så att det blir lugnt igen.

Apropå Pelle, så ringde hans förra matte igår kväll och pratade med vår matte om lite av varje. Bl.a. berättade hon att det där att Pelle inte gärna går upp i/på möbler hände hos henne också - fast han fick så gjorde han det nästan aldrig. Och så berättade hon lite mer om Pelles bakgrundshistoria, vilket matte var tacksam för, och matte berättade hur bra Pelle mår och hur glad och gosig han är hela tiden. Det tyckte Max' och Måns' husse också, hörde jag - så vi tror att någon kommer att bli förälskad i Pelle så snart han kommer till katthemmet! "Han kommer att göra någon väldigt lycklig" brukar matte säga, och så ler hon så där fånigt som hon gör när hon tycker riktigt mycket om någon...

fredag 9 november 2012

Imma

Jahajam, då har tvåbeningarna fått sitt hål i väggen. Inte för att jag begriper nyttan med det - tvärtom har jag bara haft elände av både hålet och hålgöraren de här två dagarna - men mattarna verkar så glada att jag inte nänns jama något. Ni förstår säkert vad jag menar... de där människorna verkar inte förstå att vi katter inte gillar buller och bråk, och att ta upp en dörr mellan reviren... hm, jag jamar förstås klosterdelen och novisiatdelen... är inte alls så smart som de tror. För vad hände så snart hålet var på plats? Jo, de där nyfikna noviserna tog sig in hit! Och det gick väl an (fast bara nästan, om jag skall vara ärlig) medan mattarna fanns på plats och kunde mota tillbaka dem... men Jenny lärde sig jamarsnabbt hur man bände ut dörren (som öppnas i sidled - be mig inte förklara hur!) så att hon kom igenom mitt i natten och väckte Philemon och mig med att stöka omkring här inne. Men för katten - vi sover ju i vardagsrummet nu medan matte renoverar sovrummet! Och då vill man inte att busiga noviser kommer in och förstör friden... och inte brydde hon sig om att jag är abbemissa här heller, utan lät sig inte skrämmas av mina väsningar. Det slutade med att jag tog min tillflykt till köket medan Philemon försökte jaga tillbaka Jenny in i novisiatet, och på vägen slog de ner mattes väckarklocka så att den tvärdog. Att bända upp dörren visade sig vara knepigare härifrån än från andra hållet, dock... så matte, som vaknat när klockan for i golvet, fick bära in Jenny i novisiatet igen. Samt gå och hämta gammelmattes väckarklocka och ställa den på ringning. Vilket bråk! Och jag som så väl behövde min skönhetssömn efter att ha tvingats lyssna till tassverkaren gräsansfulla maskiner och verktyg en hel lång dag... *suckar djupt*

Idag kom dessutom fridstöraren tillbaka och väsnades halva den här dagen också. Fast en bra sak gjorde han: nu går det inte att bända dörren åt sidan så att en katt kan slinka in på egen tass. Så Jenny lärde sig att spjärna emot dörren i sidan istället... nu pratar våra korttänkta mattar om att sätta hakar på bägge sidor, som skall sitta som ett slags lås och som bara tvåbeningar kan öppna. Jamjam, det tror jag när jag ser det!

Ni kanske vill se hur dörren ser ut? Matte tog förstås bilder från båda hållen...


Så här ser det ut från vårt håll...


... och så här från gammelmattes (novisiatets) håll

Nu hoppas jag jamerligt att vi får sova gott i natt, för annars tror jag att jag blir knasig... jag är så trött att jag somnar i mattes famn hela tiden, och jag misstänker att matte också är rätt trött vid det här laget. Fast för hennes del är jobbet inte över, för nu måste hon ställa tillbaka allting som hon tog undan för att ge plats för tassverkaren... hon har redan sopat och skurat golvet här inne, men möblerna skall tillbaka och så vidare, och innan dess har hon ingen säng att sova i. Den är nämligen ihopfälld just nu.

Hursomjam vill matte att jag skall visa er en nytagen bild på Pelle, som visst skall föreställa hur han helst umgås med henne:


Magkli är tydligen Pelles melodi!

Och så här ser Philemon ut just nu, vilket inte förvånar mig det minstaste lilla... särskilt som gammelmatte har eldat idag, så det är mycket varmt på elementen.





torsdag 8 november 2012

Gammelmatte Gitte

Så då är jag hemma igen! Det var med lite blandade känslor - lite oro - som jag lämnade sjukhuset, men när jag varit hemma en liten stund så kände jag att det var hemma jag ville vara. Jag röjde av en liten plats i min soffa och satte mig och där blev jag sedan sittande i flera timmar. Så fort Rafael hörde min röst så ropade han på mig och när jag nu satt i soffan så kom han och lade sig bredvid mig och ville gosa. Att tassverkaren höll på med hålet i väggen verkade han inte så särskilt oroad av - jo, om tassverkaren kom för nära så sprang han iväg upp till övervåningen, men han var snart nere igen. Majsan och Jenny kom också in i rummet, men konstigt nog försökte ingen av dem smita igenom hålet in på andra sidan. Majsan satt länge på bordet och tittade in i Kickis lägenhet. Philemon kom ända fram till dörröppningen, men vände och gick tillbaka in i Kickis lägenhet. Vi var alldeles förundrade! - Men så småningom tog Jenny och Majsan en tur genom dörrhålet, men de kom tillbaka ganska snart igen och kort efter det så kom Philemon in hos mig. Han nosade runt, men aktade sig noga för Majsan som satt alldeles stilla på bordet. Han provade också klätterträdet och lade sig tillrätta högst upp. Där låg han ganska länge, men så gick tassverkaren för dagen och då hoppade han ner och gick in i Kickis lägenhet. Det gjorde jag också för Kicki sa att maten var klar och vi drog för dörren försiktigt för den är ju bara provisoriskt dithängd än så länge. I natt ska jag ligga på min soffa och sova så mina små kan komma och lägga sig hos mig.

Nu har jag också fått träffa Pelle. En helt underbar kattkille! Det blir inte svårt att adoptera bort honom. En keligare kattkille får man leta efter.

Nu är det bäst att jag ägnar mig åt att läsa bloggar för vi måste hålla tidig kväll sedan så vi orkar upp i morgon när tassverkaren vill sätta igång och jobba.

onsdag 7 november 2012

Imma

Phu, matte säger att jag måste bli extremt kortjamad nu, eftersom hon skall packa ihop datorn ett tag - det kommer en tassverkare (inte den vanliga) hit i morgon bitti och skall göra ett hål i väggen här i vardagsrummet, och då måste datorn flyttas undan så att den inte går sönder...

Nåjam, det jag skulle jama om tar inte så lång stund: Gammelmatte kommer hem i morgon!!! Åtminstone tror vi att hon gör det, om inte människoveterinärerna ändrar sig i sista stund... så nu måste vi putsa oss fina och jama upp rösterna så att vi kan sjunga vår välkomstsång för henne när hon kommer. Skall bli riktigt skoj att se henne igen! Och jag misstänker att husisarna är jamarglada att få hem henne... tack vare hålet i väggen skall hon nämligen kunna bo hemma igen, säger matte, för då kan hon ändå hålla koll på att gammelmatte mår bra.

Vi jamas när datorn är igång igen!

tisdag 6 november 2012

Philemon

Alltså, jau begär ente mycke här i livet... mad, varme åsse gos, förståsens. Så igår blidde jau lite, lite sur pau matte dau hon gick opp jamartidigt (vilket förstör varmen i sängen) och sen vau borta hele dan (vilket betydde att hon ente eldade, sau huset blidde kallt)... får en göra sau mot sin katt? Nar den katten dessutom är ena rex med mycket lite päls? Naj, det tycker ente jau i alle fall.

Först sent på kvällen kom hon hem igen och berättade en osannolik historia om att hon hade varet i Stockholm hele dan och sen åkt direkt till gammelmatte i Skövde efterpå. Ska en tro på sånt? Stockholm som ligger så jamarlångt borta! Det måste ju tau flera kattiljoner timmar att köra den biten, jamar jau. Och vau gjorde hon i Stockholm dau? Följde med nån till tandläkarn! Hm, ibland undrar jau vau det är för enna matte jau har fått...

Nåjam, gammelmatte mådde sisådär, sau matte. Tydligen är hon ente bra än på länge... så jau antar att det här krånglet fortsätter ena tag till *suckar*.

söndag 4 november 2012

Imma

Innan jag jamar något annat, vill jag berätta att vi sörjer vår vän Wilma, som tassade över Regnbågsbron igår. Och vi knäpper våra tassar för Alice, busungarna och deras matte, som nu måste lära sig att leva utan Wilma... *tröstspinner*

Idag har vi haft besök här. Det var en av våra tvåbenta kompisar som hälsade på, och hon är jamarbra på att gosa... fast hon kunde inte stanna så länge tyvärr, utan hade kommit för att hjälpa Pelle bli av med fästingar. Det är hon också jamarbra på, nämligen.

Annars är det väldigt lugnt här idag, för matte måste åka till Stockholm hur tidigt som helst i morgon bitti och därför gör hon inget annat än tar hand om oss och vilar. Mest har hon varit hos Pelle, förstås, men vi har också gosat mycket och för mig räcker det att ligga hos henne när hon vilar... Philemon, däremot, passade förstås på att gosa både högt och lågt medan gästen var här - han älskar när vi får besök, precis som alla rexkillar! En stund var matte hos husisarna också för att de inte skall känna sig ensamma... men nu, när hon har eldat så det är varmt i huset, tänker hon bara äta och sedan krypa i säng.

Gammelmatte mår rätt bra, hälsar hon. Det är tråkigt att ligga på sjukhus på helger, för då händer det inte så mycket där... men jag är ändå glad att hon är där, för hon är inte frisk än och måste bli omtasstagen av folk som kan sådant.

Har matte jamat för er att hon med största sannolikhet blir invald i styrelsen för djurhemmet i Kristinehamn? En tvåbening som hette "valberedningen" ringde om det igår och verkade väldigt glad över att matte har sagt ja till att bli vald... tänka sig, min matte skall bli aktiv i ett katthem! *stolt* Majsan och Jenny har lovat hjälpa henne, för de har ju erfarenhet från Södertälje katthems verksamhet, som de tog tass om en tid... och så kan ju matte alltid fråga blogghjälpen, om det är något hon undrar.

Matte igen!

Imma är en mycket förstående katt - min allra bästa väninna och förtrogna! - och hon förstår att jag ibland måste få prata om saker ur min egen synvinkel... så hon har givmilt låtit mig låna bloggen även idag för att berätta mer om Pelle samt rapportera lite om gammelmatte.

Med Pelle är allting bra; han fortsätter att vara en underbar kille, som älskar att gosa och som sprider idel vänlighet omkring sig. Jag är uppe hos honom så ofta jag kan och tillbringar min mesta tid sittande på golvet så att vi skall vara i nivå med varandra. Igår lyckades jag för en kort stund locka upp honom i sängen, men han hoppade snart ner igen... det är uppenbart att han känner sig obekväm till mods på/i möbler. Temptations går alltid hem, men tonfisk gillade han inte något vidare... då var det lite bättre med lax, även om han tycks föredra torrfoder framför blötmat. Emellanåt är han riktigt pratsam! Och jag har fått ta fler bilder av honom, som jag skall visa upp här i bloggen endera dagen.

Gammelmatte får också mycket av min tid - jag besöker henne ofta och länge, lika mycket för min egen skull som för hennes. Hon har tråkigt på sjukhuset eftersom tiden främst tillbringas med medicinering på diverse tider utspridda över dygnets timmar och däremellan väntan... och jag saknar henne här hemma, så jag vill gärna vara där hon är. Senaste budet är att infektionen sitter i njurväggarna och de har bytt antibiotika-sort eftersom värdena inte velat ge med sig, så nu väntar vi på nya prover för att se om den här sorten fungerar bättre än den förra. Sockret fortsätter också att vara högt, och de vägrar att släppa hem henne förrän de har klurat ut både varför sockret inte sjunker och varför hon samlar på sig vätska... så hon blir kvar ett tag till, troligen hela nästa vecka i alla fall.

Med oss här hemma är allting bra. Igår kväll fick jag njuta av att Sixten låg utsträckt i mitt knä i över en halvtimme och ville gosa! Sådant bär verkligen. Och Rafael har faktiskt börjat stå med alla fyra tassarna i mitt knä när jag kelar med honom - idag vågade han rentav nosa mig i ansiktet, men sedan blev det nog lite "för mycket" och han gick sin väg. Eller så tyckte han inte om doften av den broccoli-gratäng jag precis hade satt i mig...! *skrattar*

fredag 2 november 2012

Matte - mer om Pelle

Sent igår kväll ropade Pelle, och jag gick upp till honom. Då var han inte det minsta blyg längre utan ville GOSA! Och SOM vi gosade... och gosade... och gosade... jag fick göra hur jag ville med honom; bära honom, klappa honom på magen (hela vägen - inga restriktioner där, inte), klia öronen och hakan o.s.v. Han tar gärna ögonkontakt, men viker undan blicken efter ett tag - precis som en katt skall göra. Och jag hittade flera fästingar i hans päls, som jag skall be en väninna hjälpa mig att ta bort (vi kan behöva vara två, för att inte skrämma honom - det kan ju göra ont att dra bort en hårt sittande fästing).

Idag har jag (förstås) tillbringat mycket tid hos Pelle och han fortsätter att vara en gosig, kontaktsökande och oerhört godmodig kille. Man får göra precis vad man vill, utan att han reagerar negativt. Men jag har upptäckt en sak: han är inte van att vara uppe i möbler. Igår strödde jag ut tempations lite varstans för att få honom att gå runt och undersöka allting... idag var alla som låg på golvet borta, men inte en enda som låg på en möbel! Inte ens klätterträdet hade han rört. Så här har vi en del träning framför oss... jag lyfte upp honom i sängen, han hoppade ner, jag lyfte upp honom igen och han hoppade ner. Kan nästan höra någon som skriker åt honom att gör just det: "Hoppa ner!". Annars behöver den här killen ingen som helst social träning, och han äter och dricker bra. Än har han inte använt lådan, dock... det får jag hålla koll på.

Lite bilder, kanske? *blinkar med ena ögat* Kameran störde honom inte det minsta, han var bara nyfiken på varför jag siktade på honom men visade absolut ingen rädsla.


Allra första bilden... Pelle under skrivbordet


Redo för gos!


Lugn och avkopplad

Efter helgen skall jag prata lite med katthemmet om några saker jag vill göra. Pelle är inte ID-märkt, och de har sagt att det görs när han kommer till dem... men jag funderar på att ta den kostnaden själv och få det gjort nu, för då kan jag samtidigt få en liten veterinärkoll av hur han mår och ta itu med saker som inte bör vänta. Dessutom tänker jag redan nu starta upp en RC-torrfoder-behandling för att få ordning på hans päls m.m. - den är lite raggig, vilket inte är konstigt, med tanke på att han troligen vistats ute en hel del (därav fästingarna). Här använder vi ju enbart RC till våra katter, och jag vill ge Pelle samma Neutered med viktkontroll som husisarna går på... det bör rätta till en del, även om jag inser att jag inte kan begära att katthemmet och sedan en framtida husse/matte tänker som jag... katthemmet, för att de inte har råd, och hans framtida hem, eftersom jag inte får inkräkta på deras sätt att ta hand om sin katt (så länge det är juste metoder).

En sak är säker: det är tur för mig att Pelle inte blir kvar länge här - för jag älskar honom redan!

torsdag 1 november 2012

Matte

Var inte oroliga - jag HAR fått tillstånd av Imma att låna bloggen idag! Hon vet att jag vill berätta om vår nya lilla inhysing Pelle, en vacker svartvit kille på cirka 6 år, som just nu försöker bekanta sig med ett av rummen en trappa upp (inte Sagges, utan det andra, det som vi hade som sovrum på den tiden gammelhusse levde). Låt mig presentera Pelle för er...

Den här stora killen, välbyggd och tung men absolut inte tjock, föddes på en gård och gick ute de två första åren av sitt liv. Sedan förbarmade sig hans blivande matte över honom och i fyra år har han levt ett bra liv tillsammans med två andra katter - en hane och en hona. Tyvärr dog hanen för en månad sedan, och rangordningen i den lilla kattgruppen rubbades... Pelle försökte dominera honan, som blev så rädd för honom att hon slutade äta och inte vågade använda lådan. Och då tvingades matte ta det svåra beslutet att låta katthemmet ta över Pelle så att han kan få ett nytt hem någon annanstans.

Bekymret är att katthemmet just nu har intagningsstopp p.g.a. kattsnuva. En hel del katter trängs redan i karantänen för att få komma in i själva hemmet, men det går inte förrän kattsnuvan har läkt ut... så Pelle fick helt enkelt inte plats. Och då bestämde jag mig - i samråd med gammelmatte och klosterkatterna - för att låta honom bo här till han kan få plats i katthemmet. De tror att det kan ta en till två veckor, så jag får passa på att gosa så mycket kan jag med Pelle till dess *ler stort*.

Så vid lunchtid idag var jag i Kristinehamn och hämtade Pelle, sand och mat m.m. och körde hem honom hit, där rexarna mötte honom i dörren. Imma gick frimodigt rakt fram till buren, nosade på Pelle (som artigt vände bort blicken) och gick nöjd därifrån. Philemon gjorde som han brukar - väste och sprang sin väg... han vill inte ha konkurrens utan föredrar att ensam rå över mattarnas uppmärksamhet! *skrattar*

Nu vilar som sagt Pelle ut en trappa upp, och han har allt han behöver. Jag har varit uppe och kelat lite med honom (han ligger under en av fåtöljerna och betraktar mig nyfiket men blygt) samt bjudit på godis som han inte tog så länge jag var kvar i alla fall. Tror att han är mer framåt redan i morgon, för det här är tydligen - åtminstone enligt sin f.d. matte - en kelen och glad kille. Skall bli härligt att få lära känna honom! Och givetvis skall ni få se bilder, när han blivit trygg nog för att jag skall vilja "terrorisera" honom med kameran.

Gammelmatte mår si så där, det går både upp och ner med hälsan och modet. Ingenting nytt finns att rapportera annat än att de har börjat ge henne injektioner med antibiotika eftersom de tror sig ha hittat en infektion i njurväggarna. Hon blir kvar åtminstone över måndag, kanske längre, och jag besöker henne så ofta jag kan. Hon hälsar och tackar så innerligt för ert stöd!

Imma

Matte säger att det är mitt i natten och att vi måste upp tidigt i morgon för det skall komma någon som heter snickaren och göra hål i väggen här i vardagsrummet... men jag har fått tillstånd att jama ett kortare inlägg innan hon stänger av datorn.

Idag har nämligen Linnsens, Franks och Lurrvars matte varit här! Jam, mesta tiden var de förstås hos gammelmatte på sjukhuset, men vi hann gosa lite med henne i alla fall och visa hur rolig våran kackerlacka är. Jag tror att hon blev sugen på att skaffa en egen...

Och apropå Linnsen, så tackar vi klosterkatter så mycket för paketet som kom idag!

Sist - men absolut inte minst! - har jag lovat matte att tacka så jamarmycket för slanten som en av er har skickat till oss (hon vill inte att vi nämner vem, för vi vet inte om den personen vill vara anonym eller inte), och både matte och gammelmatte hälsar till er allihop! Särskilt vill gammelmatte hälsa till Maurice att hon blev mycket rörd över hans erbjudande att låna ut sin blå fisk... det värmde hennes hjärta, sa hon, och hon lovar att inte ge upp utan kämpa på för att bli pigg igen.

Kurr på er allihop! Nu kryper vi i säng.