Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

torsdag 6 oktober 2011

Matte

Tänkte att det kanske är dags för en liten rapport om Philemon? Nu har han ju bott hos oss i en och en halv månad... och jag måste säga att jag är häpen över hur snabbt han och Imma har funnit någon form av balans mellan sig. Bästa vänner är de inte, snarare går de ut vägen för varandra - utom när Philemon försöker jaga Imma på lek, något hon absolut inte uppskattar - men de sover gärna i varandras närhet och kan mycket väl äta från samma skål om det behövs.

De två Philemons problem, som var de grundläggande orsakerna till att han flyttade hit, var att han dels kissade på fel ställen och dels hetsåt för att efteråt kräkas upp maten igen. Bägge tog jag som tydliga tecken på stress, och med tanke på att han bodde mitt inne i Malmö och hamnade i en skilsmässosituation är det inte alls underligt att han svarade med stressreaktioner... det är ingens fel, utan bara sådant som händer när livet inte är normalt (d.v.s. som katten vill ha det).

Hur som helst har vi inte haft några som helst problem med kissande på fel ställen här - det hände en gång precis när han var nyinflyttad, men sedan upptäckte han tyglådorna (vi har två stycken - en i badrummet och en här i vardagsrummet) och använder dem numera lika flitigt som Imma. I sandlådorna blir det endast bajs, vilket gör dem lätta att hålla rena... *glad*

Hetsätningen har vi inte riktigt fått bukt med än, även om det också har lugnat sig betydligt. Han äter fort och glupskt, för att sedan störta iväg och försöka stjäla av Immas mat (vi matar dem för det mesta skilda från varandra så att de skall få matro)... men när det inte fungerar återvänder han till sin egen mat och äter i lugnare takt. Och kräks gör han väldigt sällan - mest bara när han varit ute i kattgården och tuggat i sig gräs.

Philemon knyter bra an till både gammelmatte och mig, men har inte blivit direkt kärvänlig ännu - helst sysselsätter han sig på egen hand, och gosar bara "i förbifarten". Däremot skakar han ofta svans, stryker sig mot en och är väldigt pratsam! Han tar gärna ögonkontakt, följer oss när vi förflyttar oss mellan rummen (men inte på ett stressat sätt) och är nyfiken precis som en rex skall vara. Mest leker han eller studsar kring väggarna, han älskar att klättra - ju högre, dess bättre! - och utforskar sin omgivning med stort intresse. Gammelmattes rygg är utmärkt att klättra upp på! Och kattgården är välbesökt, liksom källaren - där finns mycket spinnande att undersöka.

Två stressreaktioner finns kvar, som vi måste låta tiden och massor av TLC råda bot på.

Dels blir han orolig när någon av oss lämnar lägenheten... då skriker han, krafsar på dörrarna och försöker söka upp den som gått. Det tar lång tid för honom att lugna ner sig efter ett "avsked", så han lider alldeles uppenbart av separations-ångest.

Dels har han börjat söka trygghet i en av mina koftor, en riktigt luddig och varm sak som han älskar. När behovet av tröst kommer på klättrar han upp på koftan (som ligger på ett sidobord så att han skall kunna använda den i lugn och ro), biter tag i den och mjölktrampar medan han spinner och "går i trans"... och så kan han bli stående en lång stund, innan han släpper taget och skuttar iväg på nya äventyr.



Sover gör han tätt intill någon av oss, gärna mellan våra ben. Då slappnar han verkligen av ordentligt!

3 kommentarer:

  1. Det är fantastiskt att läsa om hur bra det har gått. Philemon har verkligen hamnat rätt. Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Aw, så bra att lilla Philemon har börjat känna sig så bra till mods hos er. Tänk så lycklig han måste vara med människor och kattvänner omkring sig hela dagarna.

    SvaraRadera
  3. Vad härligt det är att läsa alla rapporter om hur bra det går!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera