Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

fredag 30 september 2011

Matte

Jag vill tacka er för att ni stöder mig och gammelmatte! Och så vill jag säga att jag förstår att ni är innerligt trötta på allt bloggande om min hals, och hellre vill läsa om katterna... problemet är att vi inte riktigt orkar med det just nu. Givetvis ser gammelmatte till att ingen av katterna blir lidande p.g.a. mig, det skall ingen oroa sig över. Jag mår bara så fasansfullt dåligt av kombinationen nyopererad + genomförkyld att gammelmatte har fullt upp att ta hand om mig... och då är man inte så kreativ i sitt skrivande.

Kram (garanterat smittfri) på er!

torsdag 29 september 2011

Gammelmatte Gitte


Fantastiskt! - Idag var Kicki och jag till vårdcentralen för hon skulle få sitt sår omlagt och stygnen tagna, men när sköterskan tog bort bandaget så var såret helt läkt och syntes bara som ett hårstrå över framsidan av halsen. Det fanns vare sig stygn eller agraffer att ta bort för hon var fint tejpad. Både sköterskan och jag stirrade förvånat på det som borde vara ett läkningssår, men det var bara detta tunna streck som syntes. Det måste varit en skicklig kirurg som gjorde detta arbete. Nu har vi också förstått att det inte berodde på operationen att Kicki har mått så dåligt. Det onda i halsen beror på operationsföljd, men i övrigt är det förkylningen som spökar. Vi passade också på att gå till Amnegårdens Café (äldreboendet) för att Kicki skulle kunna träffa lite känt folk som ville veta hur det var med henne. Vi lämnade också tillbaka en del böcker till biblioteket, så idag har vi fått lite saker gjorda.

Innan vi åkte till vårdcentrum så var sotaren här så framåt kvällen ska jag tända i pannan så att Kicki kan få duscha. Det kommer säkert att kännas skönt nu för det har hon inte kunnat göra sedan kvällen före operationen. Jag ska också passa på att diska och duscha när vi då har varmvatten.

Tyvärr börjar jag också känna av den här förkylningen och det känns inte alls bra för Kicki är långt ifrån att klara sig själv ännu och jag vill inte bli liggande i feber. För det mesta brukar jag få lunginflammation efter förkylningar och det är i högsta grad ovälkommet just nu. Jag får köra med några gamla huskurer och se om de hjälper.

onsdag 28 september 2011

Imma

Hå hå ja ja, det är inte lätt att ta tass om matte. Gammelmatte verkar ta det ganska lugnt och hon säger att vi inte ska hetsa upp oss. Matte behöver få tid på sig för att bli sig lik igen och då försöker både jag och Philemon att ligga hos henne och spinna för att hon ska må bra, men rätt som det är hostar eller nyser hon oss rakt i nosen. Hon säger alltid förlåt och smeker oss, men det känns ändå förskräckligt. Gammelmatte säger att matte har blivit jätteförkyld, så det är inte bara det att hon mår dåligt efter operationen, utan genom att hon var så svag så blev hon förkyld. Det var så många av både personal och patienter som var förkylda på sjukhuset och hon blev säkert smittad, men som gammelmatte säger, det går över. Tag det bara lugnt och låt en dag i sänder passera och låt matte få tid på sig att tillfriskna, men det är svårt för en liten katt som längtar efter att matte ska bli som förut igen!

En liten ljusglimt har vi i alla fall och det är att gammelmatte fortfarande sover hos oss, fast hon är väldigt ledsen över att inte vara tillräckligt hos postulanterna, men hon säger att så fort matte kan klara sig om nätterna utan henne, så vill hon sova hos dem! Det tycker vi förstås är tråkigt, men så måste det bli och gammelmatte säger att vi ska ta upp en dörr mellan lägenheterna, men vi måste spara lite mera pengar först. Sedan blir det mycket bättre, för då kan både matte och gammelmatte gå emellan som rum till rum.

tisdag 27 september 2011

Imma

Kan ni förstå... Matte har en krage! Mattes huvud sticker upp ur en krage och det ser konstigt ut! Jag luktar på hennes mun och det är verkligen matte, men jag förstår inte varför hon har en krage. Gammelmatte har försökt förklara för oss att mattes nacke behöver ett stöd just nu medan den läker ihop, men jag förstår ändå inte för när jag tittar på matte så har hon ju en nacke. Men det ÄR ändå matte och både Philemon och jag ligger hos henne mest hela tiden. Hon är uppe ibland, men inte så långa stunder i taget och då måste vi ju flytta på oss, men när hon lägger sig igen så kommer vi tillbaka. Gammelmatte är snäll och sover hos oss nu för matte behöver hennes hjälp, men hon är också över till postulanterna ibland så dom inte ska känna sig övergivna. Gammelmatte säger att hon önskade att hon hade råd att ordna dörren emellan lägenheterna för då kunde hon ha en nätdörr där så hon kunde ha kontakt med postulanterna fast hon var på den här sidan. Hon brukar skoja om att om hon kunde klona sig så kunde hon vara på båda sidorna på en gång. Inte för att jag begriper hur det skulle gå till, men jag har ju bara min lilla hjärna och den orkar inte ens försöka tänka på något sådant. Som det nu är så är vi på den här sidan av huset alla fyra den mesta tiden av dygnet och jag tycker att det är bra!

söndag 25 september 2011

Gammelmatte Gitte



Jaha, så kom hon då hem i liggande transport och fick flytta över från båren till den säng jag ställt i ordning åt henne. Enligt min mening borde hon ha legat kvar på sjukhuset några dagar till, men själv är hon jätteglad över att vara hemma och visst klarar jag av att sköta om henne, men hon har svårt att svälja så det blir mycket flytande föda nu i början. Det tog en lång stund innan Imma och Philemon riktigt förstod att det verkligen var matte, men sedan kunde de inte få nog av gosande med henne och så länge hon ligger i sängen så kan de ju gosa hur mycket som helst. Hon får bara inte lyfta på dem. Hon orkar inte vara uppe så långa stunder, men hon går upp och sköter toabesöken och hon sitter vid köksbordet och äter. I övrigt ligger hon och hon sover ganska mycket vilket är bra för kroppen för att läka bra. Jag har sett på röntgenbilden hur det ser ut med stålstödet i nacken. Det är en grej som omsluter ryggraden på tre sidor och det är sex skruvar som håller den på plats. Nu är tre kotor helt stela.

I morgon ska vi lämna in hennes papper från sjukhuset till vår vårdcentral så de får ett omläggningsschema och på torsdag ska hon läggas om här på vårdcentralen. I morgon ska jag också ta nya prover, så vi ordnar detta tillsammans. Dessutom ska hon ta ut mediciner på Apoteket. Nu tar vi en dag i sänder och någon resa till Sthlm i Mikaeli-helgen blir det definitivt inte.

Tack alla ni som kommit med rara kommentarer. Det värmer!

lördag 24 september 2011

Imma

Kurraaaaa Matte kom hem!
Det var en farbror som kom hem med matte på en sorts säng och sedan fick gammelmatte hjälpa matte att lägga sig i sängen som gammelmatte hade gjort i ordning och matte sa att hon låg jättebra och sen gick farbrorn iväg med sängen, men han kom tillbaka med mattes grejor å sen åkte han iväg för att äta lite. Matte sa att han var jättehungrig för han hade åkt från Skövde ned till Göteborg för att hämta matte och sedan åkte han hit med henne och när han ätit lite skulle han åka tillbaka till Skövde. Matte sa att det var kattiljoner mil han hade fått köra idag, men nu är i alla fall matte hemma. Hon låter och luktar lite konstigt, men jag har nosat riktigt ordentligt på henne och det ÄR verkligen hon. Philemon blev så jättelycklig när matte hälsade på honom, så han har nog också saknat henne mycket. Gammelmatte kommer att sova här hos oss några nätter för att finnas till hands när matte behöver hjälp. Det är mycket matte inte kan göra nu, men hon säger att det blir bättre och bättre för varje dag och det blir mycket bättre därför att hon är hemma hos oss, säger hon. Nu märks det att matte är unge till gammel-matte och matte säger att bara det att hon får vara hos henne kommer att göra allting mycket lättare. Hon mådde inte bra av att vara så långt borta ifrån oss!

Imma

Tänk vad tiden går långsamt när man väntar på någon. Jag har väntat hela dan på att hon skulle komma hem fast gammelmatte sa att hon måste på röntgen och sedan måste doktorn titta på dom bilderna innan hon fick åka och så måste hon ha "liggande transport" hem. Gammelmatte säger att det är en sorts taxi med en säng i, så matte får ligga hem. Nyss ringde matte och sa att nu åkte dom från Göteborg och dom skulle vara här framåt åtta i kväll. O hu så lång tid det är dit. Hur ska jag orka vänta.... min matte, som varit borta så jättelänge. Gammelmatte säger att hon blir tokig på mig och mitt "tassande." Det är nämligen så att jag har så svårt att bestämma om jag ska sitta i hennes knä eller om jag ska ligga på hennes händer och varje gång jag ska kliva över hennes armar så tassar jag lite försiktigt på hennes arm och när jag har hållit på så i en kattiljoner minuter så blir gammelmatte irriterad på mig och säger: "Bestäm dig då nå'n gång!" - men det är ju inte så enkelt nu när jag är så nervös. Matte, matte - nu får du allt komma hem! Gammelmatte har gjort i ordning så bra och vi bara väntar på dig!

fredag 23 september 2011

Imma


Kurraaa! - matte kommer hem i morgon eftermiddag. Gammelmatte har pratat med henne i telefon och hon mår bra. Hon har bara lite svårt att svälja och får hålla sig till flytande föda i några dagar. En halskrage har hon också och så får hon inte lyfta sina armar högre än i brösthöjd och inte lyfta mer än 1 kg på 8 veckor, så hon kan absolut inte lyfta på oss katter. Hon kan inte heller köra bil så nu är det tur att gammelmatte klarar av det.
Gammelmatte säger att vi måste vara rädda om mattes nacke nu så den får läka ihop bra och då måste vi särskilt säga till Philemon att inte komma farandes från ingenstans och landa på axlarna på henne. Så gör han med gammelmatte och så gjorde han när tassverkar'n var här för några dagar sedan. Tassverkar'n kommer igen nu i helgen för han och hans kusin ska ta ned den stora grenen i våran tall. Den grenen har hängt lite på trekvart sedan tidigt i våras, men tassverkar'n sa att nu ska dom ta ned den. De ska också ta bort en gren på gamla plommonträdet som har dött och också en björk som lutar ut över vägen. Det är jättebra att vi har en så snäll och bra tassverkare, tycker vi. De här båda snälla killarna bar ju in veden i källaren, så nu kan gammelmatte elda precis när vi behöver det! Tänk så bra allting har blivit nu. Hoppas att det här braiga håller i sig. Vi hoppas också på en "Britt-sommar", vad det nu är, men gammelmatte säger att det betyder att det kommer ett par dagar med sol och värme innan hösten sätter in på allvar.

torsdag 22 september 2011

Gammelmatte Gitte

Nu är operationen över och jag har fått prata med Kicki i telefon. Hon har ont i halsen efter själva ingreppet, som gjordes framifrån och hon är mycket hes, men i övrigt mår hon bra.
Tack alla ni som väntat med mig! Nu är det värsta över och jag vet att hon har vaknat igen.

Gammelmatte Gitte

Nu är operationen över och jag har fått prata med Kicki i telefon. Hon har ont i halsen efter själva ingreppet, som gjordes framifrån och hon är mycket hes, men i övrigt mår hon bra.
Tack alla ni som väntat med mig! Nu är det värsta över och jag vet att hon har vaknat igen.

Gammelmatte Gitte



Oj, oj så sakta klockan går när man väntar på besked. Matte Kicki är nere på operation och hon kördes ned redan klockan 7 i morse, men jag ringde nyss och hörde om hon var klar och det var hon inte, så jag får vänta igen. Sköterskan sa att jag skulle ringa igen om två timmar ungefär och då hoppas jag få ett svar. Nu är hon elva - så vid ett-tiden ringer jag och frågar.

Det blir inte särskilt mycket gjort idag, men om en stund kommer mina rara fixar-killar hit och bär in veden i pannrummet. Det blir jättebra för då klarar jag av att elda när det behövs.

tisdag 20 september 2011

Gammelmatte Gitte


Kära alla ni!
Alldeles nyss ringde Kicki och berättade att operationen är uppskjuten till på torsdag! Det hade kommit ett akutfall och hela morgondagen är bokad, så första möjliga tid är på torsdag, så det blir till att vänta. Eftersom hon hade blivit nedkörd till op. och inte hade fått äta sedan 20 i går kväll, så skulle hon få lunch nu när hon ringde. Hon var naturligtvis mycket besviken, men det är ju inget att göra åt, så nu lär hon inte komma hem före helgen. Ett tungt besked för mig, men jag tar dagen som den kommer och jag bestämde mig för att åka ut någonstans och äta för att pigga upp mig. Har egentligen inte råd till det, men känner mig så pass deprimerad över detta att jag måste göra något för att må lite bättre.

Jag håller er underrättade om vad som händer framöver, men jag skriver ingenting förrän jag har fått reda på något från Gbg.

måndag 19 september 2011

Imma

Alltså jag gillar inte när matte är borta. Ingenting är som det ska då och även om gammelmatte gör allt hon kan för att vara i mattes ställe, så ÄR det inte det samma. Dessutom har gammelmatte haft jättemycket att göra idag också, så hon har inte haft tid att vara så mycket hos oss. Först skulle hon ju ta prover i morse. Det visste vi ju, men se'n kom hon inte hem utan hon åkte och lagade bilen, betalade för vinterdäcken och betalade för veden. - Och se'n - som om det inte räckt med det - så åkte hon till affären och handlade för veckan och sedan kom en tant på besök resten av eftermiddagen. Nu äntligen satte hon sig ned så jag kunde få blogga. Philemon blev så trött av besöket så han sover och det är skönt för då är det lugnt här hemma. Gammelmatte pratade nyss med matte i telefonen och fick veta att de hade magnetröntgat henne och pratat med henne om hur hon ska sova under operationen. Jag vet ju inte vad magnetröntgen innebär, men gammelmatte sa att de hade tittat noga efter hur mattes nacke såg ut inuti?? Jag trodde inte man kunde se det innan operationen, men gammelmatte säger att med röntgen så kan man se inuti kroppen. Om allt går bra i morgon kommer matte hem på torsdag eftermiddag och det får vi ju hoppas att det gör. Sedan får matte vara hemma och ta tass om sig och gammelmatte säger att vi får hjälpas åt så att matte får ha det bra när hon kommer hem.

lördag 17 september 2011

Philemon

Imma vill ente skriva idag - hon vill bara sitta i mattes knä och gosa, eftersom matte reser till Götet i morgon. Så jau tänkte ta tillfället i akt att dela med maj av en tanke som jau har grunnat på ett tag.

Ni känner väl te detta pratet om att vi katter skulle ha kommit till Sverige genom vikingar och andra handelsmän som köpte katter av egyptierna? Detta tror inte jau ett dugg på. Jau tror så här: vi katter har funnits i Sverige sen istiden och eftersom isen täckte hela landet utom Skåne så bodde förstås alla katterna i Skåne då. Sen, när isen drog saj tillbaka, så började katterna att flytta norrut och sprida saj över landet. Beviset för min teori är detta: vem som hilst som lyssnar till jamiska, hör ju att den är full av diftonger, eller hur? Ta bara ett enkelt ord som "mjau" - hörs ju hur tydligt som hilst att det är ett skånskt ord...!

Hmm... isen drog saj tillbaka ditåt... *grunnar*

torsdag 15 september 2011

Matte

Måste börja med att uttrycka den stora LÄTTNAD och GLÄDJE vi alla känner här i klostret över nyheten att Slumpen är hemma igen! Han blev alltså inte tagen av en örn, vilket var vad vi befarade... istället hade han råkat bli inlåst i ett skjul, den lille stackaren.

I kväll får jag blogga själv, för katterna är på födelsedagsfest hos Sessan, och det kan ju passa bra eftersom jag vill berätta att jag börjar få riktigt fin kontakt med Philemon. Igår låg han som en baby i min famn i närapå en timme, med tassarna om min kropp, och sov så sött... gissa en matte som inte nändes röra sig, trots att det värkte lite varstans i kroppen? Han var ju så söööööt! Om nätterna sover han alltid vid mina ben, så tätt intill han kan komma, och när jag går ut i köket på morgnarna springer han före och välter kurrande på golvet framför mina fötter. Han brukar också ligga på rygg på golvet någonstans i lägenheten och vänta tills jag kommer förbi, då han greppar mitt ben med framtassarna och kurrar. Även gammelmatte har han börja knyta an fint till... hon saknar att sitta insvept i en filt med Conny (han älskade ju värme) när hon läste sina CD-böcker, och nu har Philemon börjat visa intresse att göra henne sällskap i filten!

Nästa vecka hoppas jag att ni alla hjälper framför allt Imma att ta livet med ro, för på söndag reser jag till Göteborg och blir inlagd på Sahlgrenska och på tisdag opereras min nacke. Hon kommer att må dåligt över att matte är borta, särskilt att jag inte sover hemma... men jag har väntat så länge på den här operationen och det skall bli så jätteskönt att få den gjord.

tisdag 13 september 2011

Jamlundas kattarazzi

Matte

Den senaste tiden har verkligen prövat husisarnas nerver, tyvärr. Först röjde vi ur gammelmattes sovrum (och belamrade resten av bottenvåningen, eftersom vi inte orkade bära sakerna nedför trappan till källaren), sedan kom tassverkar'n och hjälpte oss att bära ner saker i källaren, så rasade ett gäng in och la nytt golv i gammelmattes sovrum, vartefter nästa gäng kom och målade därinne samt byggde om i köket... och igår var tassverkar'n tillbaka för att hjälpa oss att städa upp m.m. Stackars husisar!

Igår fick de dock sin belöning - gammelmatte flyttade hem och sov för första gången i sitt nya sovrum! Omgiven av trötta, men lyckliga husisar som spann och mjölktrampade och mådde gott. Det var en glad familj som somnade i en enda hög... och nu skall det inte bli mer stök, för resten av donandet handlar om småsaker.

Kan berätta att Rafaels päls är ljuvlig - kort, supermjuk och mycket vacker! Och vi har beslutat att låta honom förbli korthårig, eftersom vi misstänker att det är något fel på hans päls... två gånger har den växt till strävt, hårt pansar och plågat honom istället för att skydda. Sedan vi lät raka honom har han varit mycket glad, sköter sin hygien perfekt och kommer betydligt bättre överens med de andra i gruppen eftersom han inte längre luktar illa... en win-win-situation, med andra ord.

Jenny och Majsan har hela tiden varit riktiga gostroll, men på sistone är de som kattungar... Jenny rentav flyter ut som en amöba i ens famn när man gosar med henne, och igår låg Majsan utsträckt över mina ben i nästan en timme och bara spann. Och när Majsan spinner, så räcker det för hela kattgruppen! Hon låter som en traktor, brummar högt och ljudligt *ler stort*.

Sixten har, som gammelmatte väl redan berättat, vuxit till sig ordentligt och blivit en värdig herre. Han är större än Jenny nu, så Mutti - som har lite svårt att se skillnad på dem på håll (d.v.s. när hon inte ser deras ansikten) - känner igen honom på storleken. Assar däremot förblir en livsglad unge, vars liv består av lek - ju livligare, dess bättre! Och ni skulle ha sett honom igår kväll, när han tronade som ett lejon mitt i gammelmattes säng i det nya rummet... han är magnifik i sin yviga päls, som är så tunn att solen lyser rakt igenom den när han sitter i ett fönster.

För Imma och Philemon fortsätter anpassningen att gå fram och tillbaka. När de inte tänker på det, kan de ligga intill varandra eller äta ur samma skål... men så slår det dem plötsligt vad de håller på med och Imma börjar småmorra, samtidigt som Philemon försöker komma åt att sätta en tass på hennes huvud. Han jagar henne också genom rummen när han kan, och Imma ser ut att vara rädd för honom... bara för att vända och smyga efter honom när han har tröttnat och går iväg. Jaja, de barna, de barna...!

lördag 10 september 2011

Gammelmatte Gitte

Åååååå, vilken dag! - en så fruktansvärt jobbig dag! - men, en så alldeles fantastisk dag!
Idag kom två av mina söner, den yngstes sambo och mitt barnbarn Hampus och med sig hade de målarfärg till mitt sovrum. De rullade ut skyddspapper över det nya golvet och satte igång. Hampus (4½) hade en egen roller och han var jätteduktig. Han stod på min trappstol och rollade av hjärtans lust. Torbjörn fyllde bensin i gräsklipparen och tog sig an den fullständigt vildvuxna gräsmatten med halvmeterhögt gräs och Kicki krattade så mycket som hon orkade. Hela mitt sovrum blev spacklat och målat och medan första omgången torkade så fikade vi. Rummet målades igen och Torbjörn tvättade fönster och fönsterfoder och bågar. Något som inte var gjort på flera år för detta var rummet min sjuke make låg i och han tålde inte att man öppnade fönstret och kan man inte göra det så kommer man inte åt att tvätta. Överhuvudtaget kunde jag inte storstäda i detta rum på ett par åt och efter min makes död har rummet stått som bok- och bokhylleförvaring, men nu hjälpte mina jätterara barn till att göra ett helt underbart sovrum åt mig.

Först stora dottern och hennes man som gav mig golvet med inläggning och nu Torbjörn och Bobo med familj, som målade så fint och tvättade fönstret. Nu ska rummet torka ordentligt innan jag sätter upp hyllor och gardiner. Kicki ska spika dit golvlisterna och sedan ska rummet möbleras. Jag kan inte göra möbleringen färdig för jag måste köpa mig en ny säng och ett litet hyllskåp på IKEA och det dröjer innan jag får råd att köpa det, men jag sätter in min reservsäng där det ska stå och fixar resten av möbleringen så fort jag kan få hjälp av några starka killar.
Innan mina söner åkte så ordnade de till med köksmöbleringen som jag har drömt om i flera år. Nu kan jag verkligen fixa till mitt hem som jag vill ha det. Mina söta små katter är instängda i ett rum på övervåningen, men ingen fara! - de har det väl ordnat för sig i rummet. Mat och vatten. Sandlåda och en skön soffa att ligga i och en god utsikt från fönstret. I morgon eftermiddag är troligen målningen helt torr och så fort jag kan så släpps katterna fria i lägenheten. Ett av rummen på övervåningen är alltid stängt för dem. Det är ett gästrum med balkong för två personer. Det ska hållas fritt från "tussar!" Jag tror att alla vet vad jag talar om!
Jag blev så trött framåt kvällen så jag kräktes. Efter min kranskärlsoperation orkar jag inte så mycket, men nu har jag fått ligga och vila lite och jag mår mycket bättre. Jag har bara så svårt att förstå att allt detta har skett - och bara under en endaste dag! Tack, tack - mina underbara ungar! Kicki inte att förglömma för hon gör så väldigt mycket för mig. Nu kommer jag att kunna trivas i min lägenhet igen.

fredag 9 september 2011

Matte

Sedan kattungen invaderade reviret, har Immas och Philemons cirklar rubbats ganska påtagligt *skrattar*. Plötsligt fick de en gemensam fiende, en inkräktare att vara både arga på och rädda för (mest det sista)... och trots att den lilla sötnosen försvann härifrån bara några timmar senare, har de inte riktigt hittat tillbaka till sitt sedvanliga cirklande kring varandra. De har t.o.m. stått och ätit ur samma skål! Mest ignorerar de dock helt enkelt varandra, eller så försöker Philemon närma sig Imma som sitter kvar men stelnar till och ger honom varnande blickar. Det brukar sluta med att han kanaliserar sin frustration genom att studsa kring väggarna, klättra överallt och göra snabba race genom lägenheten... medan Imma lugnt tittar på och ser nöjd ut. Lyckligtvis har Philemon annat att göra än att reta sig på Imma - han tycks ha som mission att försöka nå taket lite varstans i rummen, slåss gärna med gardinerna och jagar flugor (sådana har vi gott om så här års) i solskenet som strömmar in genom fönstren. Och då smyger Imma nyfiket efter honom... *skrattar*

Själv har jag gått igenom en kortfattad men lärorik kris p.g.a. kattungen. Det räckte med att hålla i den lilla, för att jag skulle älska den... och när den hämtades hade jag påtagligt svårt att lämna den ifrån mig. Samtidigt insåg jag att det ju var som det skulle att kattungen kom hem - det var aldrig meningen att den skulle bli kvar här, för om ingen hade hämtat den hade jag på morgonen kört den till djurhemmet i Kristinehamn. Och resten av kvällen och natten hade jag annat att tänka på - min allergi blossade nämligen upp i full styrka med kliande ögon, andningsproblem, klåda och utslag. Det tog till dagen efter att återhämta mig, och jag har varit rätt trött efteråt (troligen p.g.a. allergimedicinen, sådana brukar ju ha just trötthet som biverkning).

Hur som helst dök de där tjejerna (de som hämtade kattungen) upp här igår kväll igen, denna gång för att få hälsa på våra katter! *glad* Philemon och Imma hälsade vänligt på dem och gjorde sitt bästa för att representera klosterkatterna, och jag visade foton på husisarna eftersom vi inte kan släppa in främlingar till dem just nu... de renoveringar som sker hos gammelmatte gör dem stressade som det är, och fler stressmoment är det sista de stackarna behöver. I morgon blir det rörigt igen, eftersom två av mina bröder (den ene med familj) kommer för att måla väggarna i gammelmattes sovrum... och sedan skall rummet möbleras innan det äntligen blir lugn och ro i reviret. Jag kan tänka mig att husisarna (inte minst Rafael och Assar) längtar till det ögonblicket! Tjejerna föreslog jag att de skall komma tillbaka i vår, när det förmodligen kommer att gå mycket bättre att låta dem träffa husisarna.

torsdag 8 september 2011

Jenny

Uschmjau en sådan jobbig dag det har varit idag. Matte har haft händerna fulla av hushållsarbete och gammelmatte har jobbat med skuldsaneringstelefonande hela dagen. Ingenstans har vi kunnat fått någon ro. Gammelmatte måste på något sätt få balans i räkenskaperna - som hon säger - och hon har ringt runt till fordrings-ägare och jobbat på att få bort skuldräntor på olika saker och en del har det misslyckats med, men andra saker har hon lyckats bra med. Det är konstigt säger gammelmatte att det är skulder till stat- och kommun som är helt omöjliga att prata med, medan oljeföretag och banker är betydligt lättare. I alla fall så sitter gammelmatte alldeles glosögd och dricker te och matte sover en stund i sin säng. Gammelmatte säger att vi måste låta matte vila en stund nu för hennes krafter räcker nog inte till mera idag. Gammelmatte mår inte alls bra och skulle nog ha varit inlagd på sjukhuset nu, men för första gången på många månader så får hon besök av sina "pojkar" - alltså mattes kullsyskon - på lördag och hon kämpar på för att få vara hemma då och det kan man kanske förstå. Vi husisar har kommit överens om att riktigt spinna henne till ro ikväll och sova tätt intill henne så att hon ska känna sig utvilad i morgon. Hon har en del telefonsamtal som hon måste klara av före lunch i morgon och sedan ska hon skicka in alla papperen till skuldsaneraren och kanske får hon en bättre budget (vad nu det är för ett djur?) sedan, säger hon. Hon ser glad ut när hon säger det, så det är kanske ett trevligt djur! Hon ska sälja lite grejor så att hon får ihop nog med pengar till räkningarna, säger hon. Nåjam, det där ordnar hon säkert till för vi har en duktig gammelmatte. Hon säger att om hon inte varit borta så mycket hemifrån för att vara på sjukhuset, så skulle det här varit ordnat för länge sedan, men nu ska det bli av i alla fall.

Mattes kullsyskon kommer att hjälpa gammelmatte med att få i ordning i hennes kök och de ska också grundmåla sovrumsväggarna och till och med den där lilla halvmetersmänniskan kommer att hjälpa till att måla, säger gammelmatte. Det tror vi ju först när vi ser det! - men vi hoppas att det ska bli fint hemma hos oss i alla fall så att gammelmatte trivs med att vara hemma. Det är skönast så, tycker vi.

onsdag 7 september 2011

Imma

Kära nå'n, ikväll har man verkligen haft tassarna fulla av ansvar! Vi hade haft en lugn och stillsam dag då vi mest vilade... så plötsligt dyker en av våra grannar upp med en kattkorg och ber oss om hjälp. I kattkorgen låg en kattunge! Den hade grannen och hans fru hittat när de var ute och promenerade på cykelvägen som går rakt igenom Otterbäcken... tänk, den var så liten och rädd och hade varit alldeles ensam där ute i regnet! *ryser*

Matte och gammelmatte tog sig förstås genast an den lilla. Medan gammelmatte pysslade med kattungen - gav den mat och vatten, höll den i famnen och så vidare - åkte matte med grannen bort till platsen där han hade hittat den lilla. Hon var rädd att där fanns fler småttingar... men när hon kom hem igen, berättade hon att det varit alldeles stilla där och varken kattungar eller någon mamma syntes till. Matte funderar dock på att låna en kattfälla av Kristinehamns katthem för att försäkra sig om att inte fler kattungar har dumpats vid cykelvägen - man vet ju aldrig!

Här sitter matte och gosar med kattungen


Den är verkligen söt, den lilla... eller är det en lille?


Hur som helst pratade matte med Kristinehamn om att kattungen skulle få stanna hos oss över natten och i morgon skulle matte ringa katthemmet och kolla att hon kunde komma in med den samt hämta en fälla. Då hade kattungen ätit, druckit och kissat, och nu låg den i en transportkorg och halvsov.

♪♫♪ Sov, du lilla videung...♪♫♪


Då knackade det på verandadörren och två främmande tvåbeningar kom in. De ville hämta kattungen, eftersom de trodde sig veta var den bor! Matte verkade inte riktigt glad att se dem gå med ungen, men Philemon och jag var tacksamma... ingen av oss vet ju hur man tar tass om en så där liten en! Och tvåbeningarna (som också är grannar till oss) lovade att höra av sig och berätta hur det gått.

Gammelmatte bjöd matte på glass med ananas när tjejerna gått med kattungen, för hon förstod att matte var ledsen och orolig. Men jag tycker att det löste sig bra, för nu får kattungen komma hem där den skall vara och jag känner min matte... hade ungen blivit kvar här längre, hade hon inte kunnat skiljas från den! Och så hade vi plötsligt varit åtta klosterkatter... *suckar*

tisdag 6 september 2011

Matte

Vill bara kort veta om denna design gör det lättare att läsa texten?

Jenny

Ni kan inte ANA hur hemskt vi har haft det idag! *ryser* Och ändå började dagen så lugnt... vi åt frukost som vanligt, satt i fönstren och tittade ut i trädgården som vanligt, skötte förmiddagstvätten som vanligt... och så plötsligt störtade en tassverkare in full-lastad med otäcka saker och började sprida ut dem omkring sig i hallen. Vi har träffat den där karl'n förut, för han är gift med mattes enda kullsyskon som är hona (de andra är hannar allihopa), men att han skulle komma inrusande och OCKUPERA vårt revir hade vi aldrig kunnat tro! Men det var precis vad han gjorde... matte och gammelmatte bar upp oss katter till rummen i övervåningen, ställde in mat och vatten och STÄNGDE DÖRREN så att vi inte kunde komma ut... och sedan hörde vi ett gräsansfullt oväsen nerifrån bottenvåningen. Det pågick i TIMTAL - det hamrades och sågades och borrades och bankades... och sedan bankades och borrades och sågades och hamrades det ännu längre. Och ni vet hur det är när man hör saker men inte kan se dem... då blir de liksom ännu otäckare än de redan var från början. Tills det plötsligt blev alldeles tyst igen... och så kom matte upp och öppnade dörren. "Kom och titta!" sa matte glatt och gjorde en gest neråt trappan till bottenvåningen. Vi tvekade förstås, för vi visste ju inte vad som hade hänt eller om något läskigt fanns kvar i huset... men så tassade jag försiktigt ner, för som bolisassistent och tillförordnad säkerhetskatt (Conny har ju flyttat till andra sidan Regnbågsbron) måste jag ju vara MODIG och säkra området. Gammelmatte stod nedanför trappan och visade mig in i sovrummet... och tänk, där var SÅ FINT att jag nästan inte trodde mina ögon! Tassverkaren var borta, likaså hans otäcka maskiner och verktyg, men medan vi hade varit instängda en trappa upp hade han lagt ett jättesnyggt golv - blankt så att man nästan kunde spegla sig i det och nästan lite halt att gå på. Doftade gott gjorde det också... mmm! Och nu är det lugnt och stilla här hemma igen, inget otäckt har hänt och vi behöver inte tänka mer på saken. Skönt!

Här kollar jag att golvet verkligen ligger still


PS. Matte berättar: som ni ser, är listerna ännu inte fastsatta utan ligger lösa på golvet. Dem skall jag spika endera dagen! Sedan skall rummet tapetseras om, innan det möbleras igen. DS.

söndag 4 september 2011

Rafael

Åååå... *stönar*... ett sånt stök! I flera dar har matte hålli på å stökat i det där rummet som ska bli vårat sovrum och buri ner alla böckerna i källarn. Jag blir så tirriterad för ja gillar inte stök, ja vill att de ska va lugnt å skönt här hemma. Å gammelmatte sitter bara å målar å målar på de dära tittskåpe som ska föreställa ett kök... ja jamar bara: var e matskålen?!? De sitter en fåni liten katt i ena hörne, men ja ser inte till en endaste matskål! *skakar på huvudet* Va e de för kök som inte har matskålar? Ja bara undrar. Gammelmatte säjer att matskålarna står i andra hörne av köke, de man inte ser, för där e tvåbeningarnas matplats oxå... men då undrar ja lite stillsamt va de e för mening me ett halvt kök? Nåjam, de e väl inte min huvevärk, om man jamar så.

Stöke e värre å tass me, faktist. Gammelmatte säjer att de kommer folk på tisda å lägger golv i de där rumme... lägger golv?!? De finns ju redan ett golv där! Fast matte säjer att dom där långa paketena som hon bar in häromdan innehåller ett helt nytt golv... nä, vet ni va, mycke ska man höra innan örona luddar ihop!

Ett GOLV i paketena?!? *gapskrattar*

lördag 3 september 2011

Majsan

Vi fortsätter att knäppa våra tassar för dem vi fick besked om igår... när hemska saker händer, engagerar vi oss extra mycket. Och förhoppningsvis känner dem vi ber för av att vi sänder så mycket styrka, tröst, stöd och förståelse vi kan till dem!

En annan sak som vi jobbar mycket med är att samla in pengar till katter som behöver hjälp, och ett av de roligaste sätten är att bygga tittskåp. Det är gammelmatte som inreder skåpen, men matte och jag hjälper till... bland annat provligger jag själva skåpet, så att det känns rätt, och så ger jag en hjälpande tass med sakerna inuti skåpen. Särskilt de vackra vattenfärgerna intresserar mig mycket! Och visst är det viktigt att det finns katthår med i kreativiteten? Min päls passar alldeles utmärkt i både cernit-lera och akrylfärger... ja, när den inte längre sitter på mig, alltså. Idag har jag bland annat hjälpt matte att dekorera en liten byst som hon modellerade fram, och så testade jag hållfastheten i en pytteliten kruka hon gjorde. Den höll inte, så den fick hon göra om!

Tyvärr visade hon dålig tacksamhet för min insats... när hon lagt ifrån sig leran, letade hon upp klotången och klippte mina klor! *fnyser* Och sedan klippte hon Jennys klor också... fast den dårfinken låg bara lycklig på rygg i mattes knä med tassarna i vädret och spann sig igenom hela processen. Jaja, det är väl som matte säger att det krävs alla sorter för att fylla en värld... *suckar*

fredag 2 september 2011

Imma

I kväll är både katter och mattar intensivt engagerade i bönearbete. Vi har fått ett mycket tungt sorgebesked och försöker nu stödja på alla sätt vi kan... levande ljuslågor fladdrar både vid ikonen, på förbönealtaret och vid krucifixet, vi ber allihopa (och matte har t.o.m. bränt rökelse för att hjälpa oss med koncentrationen).

Vem/vilka det gäller, kan jag tyvärr inte jama om... vi har tystnadsplikt, som ni vet.



O Skaparkatt, du som rår över allt som finns
Sänd tusen och åter tusen änglar till de sörjande
Omslut dem med tröst, stöd och kärlek
och stanna kvar hos dem till du märker att de
sakta men säkert orkar börja lyfta huvudena igen...
Amen.


Jenny och Majsan

Max' och Måns husse har gjort en så fankattisk stödfilm för Södertälje katthem, som vi tar oss friheten att visa här också:



Tack, Christer - vi katter är lyckligt lottade som har dig som kämpar för dem av oss som ännu inte har hittat hem! Och för oss två, som själva kommer från just Södertälje katthem, känns det här jättejätteviktigt... hade inte katthemmet funnits, hade vi sannolikt inte levt idag.