Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

lördag 30 april 2011

Imma

Något man har fått vänja sig vid i det här huset är att tvåbeningarna brådstörtat försvinner, blir borta i timtal och sedan kommer hem i decimerat antal... alltså, det fattas någon av dem. Och det betyder i regel att den som fattas har blivit inlagd på sjukhuset i Skövde. En mycket irriterande ovana! För hur skall man kunna hålla ordning på allting här hemma, om folk försvinner titt som tätt? Den här gången är det gammelmatte som fattas, och det tog matte halva natten att komma hem och berätta vad som hänt. Visst, strax efter middagen sa de att de skulle åka till sjukhuset, därför att gammelmatte hade så ont i sitt ben och inte stod ut längre, men inte trodde jag att det betydde att de skulle bli borta ända till fram på småtimmarna! "Det var så många patienter på akuten" förklarade matte, och så berättade hon om en som låg med dropp i korridoren för att de inte kunde vänta med medicinerna tills hon fick komma in på ett rum och om en annan som hade brutit nyckelbenet så att det stack ut ur huden och om en liten pojke som grät hjärtskärande för att han hade så ont i en bruten arm... ja, det var ingen ände på eländet, och jag blev alldeles snurrig i huvudet av att försöka komma ihåg alla jag skulle knäppa tassarna för. Men hur som helst hade en ortoped tittat på gammelmatte och bestämt att hon skulle få en extra stark medicin och bäddas ner i en säng på sjukhuset, och matte följde med och såg till att det blev ordentligt gjort innan hon åkte hem till oss. Hur länge gammelmatte blir kvar på sjukhuset vet inte matte, men hon säger att det nog i alla fall blir över helgen. Hmmm... *räknar på klorna*... en med dropp, en med trasigt nyckelben, en med bruten arm... *suckar*... jag tror att jag helt enkelt ber Skaparkatten att hålla sin tass över allihop, som jag gör när jag inte kommer ihåg precis hur det var med dem eller vet vad de heter. Det är så matte gör när hon ber. Och så måste jag få matte i säng innan hon somnar där hon sitter...!

fredag 29 april 2011

Jenny

Idag har vädret varit lite hit och dit, men Majsan och jag fick ändå komma ut i sele och löplina för att sola, äta gräs och sträcka på tassarna en stund. Under tiden höll matte på med något märkligt... hon drog omkring på en stor balja med ett hjul i ena änden och två långa pinnar i den andra, och så la hon saker i baljan och körde iväg dem upp till garaget. Majsan och jag låg en bra bit därifrån, för vi tyckte att den där konstiga saken var lite läskig, och vi pratade förstås om vad det var matte sysslade med. Till slut kom vi på det - hon städade! Här och var stannade hon och plockade upp saker från marken och la i baljan, och uppe vid garaget jamar Majsan att tvåbeningarna har en plats där de lägger skräp som de sedan kör bort någonstans, för det har hon sett. Vart skräpet tar vägen vet jag inte... kanske något att undersöka lite närmare? *fundilerar* Jag menar, jag är ju faktiskt bolisassistent och har lovat bolischefen Butte att hålla ordning här i trakten.


Hmmm... vad är det matte håller på med?



Vem bryr sig? *gäspar*

torsdag 28 april 2011

Jenny, klosterpostulant

Ni kan inte tro vad som hände här idag! Matte åkte iväg till en Diettist för att få lära sig mera bra saker om hur en diabetiker ska ordna sin mat - det är enklare för oss katter för gammelmatte öppnar bara ett paket och häller ut mat till oss och då är den ordentligt anpassad för oss innekatter - men människor ska ju alltid krångla till allting. Gammelmatte stannade hemma för att vänta på ett telefonsamtal ifrån banken om pengar som hon skulle ha fått återinsatta från dom. Både matte och gammelmatte är ju ledsna för att bli av med strömmen så matte skulle försöka få hjälp av sosalen - eller vad hon kallade det för - så hon skulle gå in där innan hon kom hem. Fixarfarbrorn skulle komma och hjälpa gammelmatte med några tunga saker och han kom och fick veta hur det var med elräkningen och med diskmaskinen. Diskmaskinen hade ju gammelmatte redan fixat med hjälp av instru?? ja, med en liten bok som hörde till maskinen, men när han fick höra om elräkningen så sa han till gammelmatte att den betalar jag. Var får jag tag i Kicki? Kicki - det är vår matte det. Gammelmatte sa var matte var och då skulle han åka dit och hämta elräkningen och åka hem på lunchen och betala den åt oss. Han gick iväg och gammelmatte började gråta. När jag frågade gammelmatte varför hon grät så sa hon: "tänk kisse lilla sådana goda vänner vi har. Riktiga skyddsänglar är de" och så tog hon mig i famnen och kramade mig. Hon försökte också ta Majsan i famnen, men Majsan är inte så kramig av sig som jag. Nu sitter gammelmatte med en kopp i handen och gråter och säger att hon gråter för att hon är så lycklig och glad. Nu ordnar sig allting, säger hon. Vi katter förstår nog inte riktigt varför hon gråter när hon är glad, men hon säger att det är hon i alla fall.

Tass från Otterbäcken

onsdag 27 april 2011

Matte

Kära vänner, nu under helgen kommer troligen vår el stängas av och det betyder förstås att klosterkatterna inte kan blogga. Det som hänt är att jag tvingades betala drygt 7.500 kronor (och min pension är på 6.700 efter skatt) till elbolaget den 19:e och nu vill de ha 6.074 kronor till senast på fredag för att inte stänga av elen - och så stora pengar har jag inte och kan inte heller få fram. Å andra sidan har jag inte heller (p.g.a. av den stora elräkningen den 19:e) kunnat betala bredbandsavgiften, så datorn stängs av vilket fall som. Vill bara berätta detta för er, så att ni inte blir oroliga över tystnaden! Hur länge det dröjer innan vi får tillbaka elen och bredbandet vet jag inte, troligen dröjer det till i slutet av maj då jag fått min nästa pension... antar att elbolaget också vill ha en större summa pengar för att slå på elen igen (i administrativ avgift, alltså), så vad det hela slutar på har jag ingen aning om.

Ha en underbar vår, alla kära vänner - både två- och fyrbenta! Vi försöker göra det bästa av vår situation här, och håller huvudena högt trots allt. Det viktigaste är ju att vi har varandra, eller hur? Och nu behöver varken katt eller tvåbening frysa, vilket också är viktigt.

måndag 25 april 2011

Matte

Nu har ungarna vidareutvecklat sovmodellen KANELBULLEN till en ny variant: DUBBELKANELBULLEN!

Matte


Se, så vackra solkatter jag fann på köksbordet nu i morse...!

lördag 23 april 2011

Majsan

Aaaahhhh... äntligen får man komma ut och gona sig lite i solen! Idag kom matte och gammelmatte med Jennys och mina selen, kopplade oss och tog ut oss i trädgården, där vi sedan fick gå i varsin löplina jättelänge och sola, äta gräs och retas med Conny. Det var ljuvligt! Varmt och skönt, gott grönt gräs, gos med matte och humlor att jaga...



Jenny tog förstås också chansen att sola, äta gräs och njuta av det underbara vädret. Fast till sist blev det nog lite väl varmt för henne, svartpälsad som hon är... först räckte det att söka skugga, men sedan fick matte bära in henne till vattenskålen och svalkan inomhus igen.



Conny lyxade förstås till det ordentligt med att placera sig i en bekväm stol...



Men innan dess hade han vandrat omkring i gräset, så när han satte sig i vår gästs (mattes ena kullsyskon) knä blev det fästingplockardags!



Det gjorde matte lite imponerad, för den där tvåbeningen är tydligen inte direkt katt-frälst om man jamar så *fnissar*. Hur som helst upphittades och togs bort två fästingar, och så berättade matte att de fått plocka en fästing redan igår - fast då på gammelmatte! Hmmm... undrar om inte matte har börjat fundera på inköp av fästingmedel?

Imma, å sin sida, ville inte gå ut. Hon nöjde sig med att sola i kattburen. Och Sixten, Assar och Rafael kan inte gå i sele än, så de fick stanna inomhus...


Matte gosar med Jenny och mig...


Hoppas att ni också har en riktigt solig, varm och fin påskhelg, var ni än är!

fredag 22 april 2011

Jenny



Tänk att det är dags igen... nu är det ANDRA gången jag firar påsk här i klostret! *glad*

torsdag 21 april 2011

Conny

Usch, va de stökas här ida! Matte å gammelmatte städar å var man än e så e'rom där å stökar *suckar*. Ett tag gömmade ja mej i barnsängen för å få sova ifre! Fast ja fickde gå ut en liten stunn i alla fall, å så har ja fri tillgång te kattgårn, så ja har äti gräs å solat rätt mycke ida. Visst e're skönt ute nu? Å de doftar så gottit i luften... till å me matte, som har en så ynkli nos, säjer att hon känner de. "Det lyfter hela själen" säjer hon å ser lyckli ut.

Nu e're påsk, förrexten, de vet ni välan? Vi ska ta nattvarden i kväll... ja, de e förståss tvåbeningarna som äter de där vita bitarna som inte luktar någe, å sen ska vi klä av altaret prexis allting, för Skaparkatten har dragi sej tebaka för å fundilera ett tag. Å då ska altaret va tomt mens Skaparkatten e borta. Sen på söndag, när Skaparkatten har tänkit färdit, ska vi klä altaret riktit fint ijen å fira jättejättemycket! Då blir'e vitfisk å annat godis, har matte låvat - å Dentisar i massor, för de sågde ja i kassen att matte hade köpit när hon komde hem från affärn...

Ha en fin påsk, vännisar! Nu måste ja springa ut i köke å jälpa Imma som har dragi ner mattes engelska pelargon på golve för å unnersöka den ordenklit.

onsdag 20 april 2011

Conny

En gång hörade ja en av mattes vänner säja att de måste va tråkit å bo på landet. Tänk att tvåbeningar e så dumma! Här händer ju allt möjlit spinnande hela tin... som ida, när ja satt å sola i kattgården då de plötslit dykade upp tre stora jur i skogsbacken å börja äta av gräse å blommorna. Ja sittade alldles stilla å titta på'rom, å så komde matte te köksfönstre å fickde syn på jurena å springade å hämta kameran...


Matte togde bilden jenom fönstre så de e lite suddit...
men ni ser välan de tre juren ändå?


Matte sa att de va tre råjur som åt i backen - en båck å två hindar, sa hon. Synn att man sittade i buren, för annars hade ja sekert kunnat ta i alla fall en av dom. Tänk, va matte hade blivi stolt över mej då! Va'? Får ja'nte jaga råjur? *besviken*

Fast ja sittar inte allti i buren när'e e solit ute - häromdan va Imma å ja ute på riktit å åt gräs å sola utan vare sej bur eller sele eller nåt!


På södersidan e're varmast


Å så här stili e undertecknad katt i närbild! Snygg, va'? Lägg särskilt till den snygga svanshållningen...

Imma

Det är tur att matte lyssnar på mig och förstår att jag menar allvar med mina råd, för den här gången höll hon verkligen på att göra sig själv riktigt, riktigt illa... tänk att tvåbeningar har så svårt för att begripa livets realiteter!

Jag vet inte om ni har tänkt på att vi befinner oss i påskveckan nu, den som vi klosterfolk kallar för Stilla Veckan? Hur som helst händer det extra mycket för sådana som matte den här veckan, för varje dag fram till söndag (Påskdagen) är det saker som man skall tänka på och göra. Och särskilt Skärtorsdagen (alltså i morgon) är viktig för mattes kyrka, för då firar de en särskilt stor mässa när de inviger så kallade heliga oljor (sådana som man använder när man döper folk eller tar hand om sjuka) och firar minnet av den allra första nattvarden. Sedan, efter mässan, samlas alla diakonerna, prästerna och biskoparna till ett stort möte där de pratar om viktiga saker. Det där mötet kallas synod och i den är matte sekreterare... *suckar djupt*... ja, ni har väl förstått vid det här laget att min matte är expert på att ta på sig mycket mer än hon orkar?

Så igår stod hon här och skulle packa väskorna fulla med kyrkkläder, skrivblock och annat och hade fått för sig att hon skulle åka till Stockholm och vara med på de där sakerna. Men då satte jag ner tassen! "Hör du matte" jamade jag med min mest allvarliga röst "begriper du inte att du är alldeles för sjuk för att åka till Stockholm?" Matte vred på sig och mumlade om plikter och viktiga kyrkhelger och att hon inte ville svika sina vänner i kyrkan, men jag lyssnade inte på det örat. "Du är sjuk!" upprepade jag tålmodigt. "Och Skaparkatten... eh, jag menar Gud, har alltid en mening med det som händer i ditt liv. Var sak har sin tid, det brukar du ju säga själv, eller hur?" Matte nickade undergivet. "Då så" fortsatte jag. "Då begriper du att nu när du är sjuk, skall du ägna dig åt att ta hand om dig. Hur skall du annars orka finnas till för andra?" Matte nickade igen och tittade i golvet. "Bra" avslutade jag. "Alltså är vi överens. Du stannar hemma - punkt slut". Och så blev det. Matte packade upp igen och så fort biskopen kommer hem från sitt jobb skall hon ringa honom och berätta att hon inte kommer till Stockholm därför att hon är för sjuk.

Ser fram emot en lugn och skön påsk med en matte som håller sig hemma och vilar, tar sina mediciner, äter bra och underkastar sig mina omsorger.

måndag 18 april 2011

Conny

*suckar djupt* Allså, va e de för fel på min fina ryggfrilla nurå?!? Ja har jort mej riktit fin för gammelmatte... vi pussas å pussas å pussas, ja E SÅ PUSSNÖDI å gammelmatte gillar å pussas... har'u nåt emot de, matte?!?

söndag 17 april 2011

Conny

Å, så schönt solen schiner just nu! Men de e inge vidare att mattarna e så trötta att dom inte vill gå ut... kattgården e liksom inte samma sak, om ni förstår hur ja jamar. Så ja har fåttit sola i fönstrena iställe. Å så har ja patrullerat i källarn, men där finns inga mösslingar längre... dom har nog flyttat ut nu när'e e vår eller va tror ni?

Har inge att jama om ida, faktist. Så nu slinker ja nog tebaks te gammelmattes säng å pussas lite till... tass på er!

lördag 16 april 2011

Imma

Idag hände det som gammelmatte och matte alltid fasat för... på hemväg från ett kyrkligt möte i Västerås (där biskopen bor), hoppade ett stort djur ut framför bilen och de hann inte stanna. PANG! Djuret, som de trodde var ett rådjur, rullade flera varv innan det blev liggande mitt på vägen... men när matte gick fram mot det, lyckades det komma på benen och vinglade snabbt in i skogen. Gammelmatte ringde förstås omedelbart till polisen, som genast skickade en viltvårdare - och efter att ha undersökt alla de pälsstrån som låg utströdda över bilens framdel sa han att det inte alls varit ett rådjur utan en hjort.


Inte ens bilen klarade sig oskadd ur krocken...



En sådan här dovhjort var det som de råkade köra på


Viltvårdaren lovade att undersöka hjortens skador och ta den till en veterinär ifall den skulle kunna klara sig... men var den för svårt skadad, måste han tyvärr skjuta den för att den skulle slippa lida. Å, så ledsna gammelmatte och matte var när de kom hem! De hade haft en så trevlig dag, och så hände det här - det som inte fick hända. Matte säger att hon alltid håller skarp utkik efter djur vid vägkanten när hon kör i mörker, men ikväll hjälpte det inte... och gammelmatte, som var den som körde nu ikväll, är alldeles förtvivlad över att hjorten kanske inte går att rädda. Undrar varför djur hoppar ut framför bilar så där?

fredag 15 april 2011

Imma

Matte är fortfarande väldigt ledsen, så jag koncentrerar mig på att ta tass om henne... lyckligtvis blir hon så trött av de starka mediciner hon äter, att hon mest ligger och läser, vilar eller sover. En stund igår kväll var hon över hos husisarna och gosade, och när hon kom hem berättade hon att Assar har börjat söka upp henne även om han ser till att sitta så att han kan fly om hon gör något han inte vill. Jenny och Majsan slåss om att få vara i mattes famn! Och t.o.m. Rafael, som annars mest tyr sig till gammelmatte, kommer fram och vill bli kliad på huvudet och kinderna när han ser matte, precis så där som blyge Sixten gör. Så alla husisarna gör sitt bästa för att hjälpa matte med kurrterapi och spinnhealing! *stolt*

torsdag 14 april 2011

Imma

Ni får förlåta att vi inte kunde blogga igår, men vi fick en så jättestor elräkning att matte gick i däck psykiskt och både Conny och jag måste ägna dagen åt att ta tass om henne, använda vår mest intensiva spinnhealing och kurrterapi samt hålla oss tätt intill henne hela tiden. Idag mår hon lite bättre... inte för att hennes och gammelmattes pensioner har blivit en krona större (de är mindre än räkningen och skall räcka till mer än bara el), utan för att hon har bestämt sig för att lita på Gud. Ja, ni vet väl att tvåbeningarna kallar Skaparkatten för Gud? Nå, hur som helst kom tassverkaren precis som han skulle och han förde ett så gräsansfullt oväsen att inte ens Conny klarade av att vara med när det var som värst. Varför finns det inte hörselskydd för katter?!?


Bank! Bånk! Knäck! Bräck!


Det han gjorde var att riva ut ett skåp, och han använde ett stort verktyg som kallas för kofot... jag frågade matte varför det heter så, och hon sa att det beror på att det i ena änden ser ut som kornas fötter, liksom kluvet. Och just att det ser ut så, gör det visst väldigt bra till att riva saker med. Undrar om korna använder sina fötter till sådant, de också?

När oväsendet äntligen hade tagit slut, fanns det bara ett stort hål där skåpet hade varit. Och i det hålet passade tassverkaren in diskmaskinen. Tänk, det blev precis rätt! Fungerade gjorde den också, när de provkörde den... så nu slipper gammelmatte och matte att bära disk mellan lägenheterna. Bra, va'?


Nu återstår bara all städning... oj, så tassverkaren
stökade till i köket!


Fast nu skall jag komma med den riktigt stora överraskningen - vi hade besök av ANDRA tassverkare innan den riktiga kom, och de använde ÄNNU STÖRRE verktyg! För de tog bort en lyktstolpe som stod precis vid vår garageuppfart och som en full tvåbening körde ner i höstas. Han krossade ett par träd också, kan jag tilljama. Och sin bil, förstås. Men nu bytte de här oväntade tassverkarna ut den gamla stolpen mot en ny som inte var alldeles vikt och tillknycklad... Conny var med matte och gammelmatte ute och tittade på dem, och han berättade efteråt att de hade fått använda en stor traktor med kran för att få bort den gamla stolpen och sätta dit den nya. Hoppas att den får vara ifred nu för tvåbeningar som inte borde köra bil därför att de nosat på för mycket kattmynta (eller vad det nu är som tvåbeningar berusar sig med)!

PS. Nu ringde precis den riktiga tassverkaren och vill komma och bygga mera... han tyckte att matte behövde fler hyllor i köket. Vilken snällis, va'? För jag kan avslöja att han gör de här sakerna gratis för att han vet att matte inte har råd att betala honom... DS.



PS igen. Conny tycker väldigt, väldigt mycket om den här tassverkaren... som de pussades! Ja, givetvis inte under arbetstiden, utan på fikarasten - bägge herrarna vet sina plikter. Efter att jobbet blev klart, fick Conny undersöka alltsammans och godkände det med högsta betyg ("svansvibrato med intensivt baktassetramp")... DS igen.

tisdag 12 april 2011

Conny

Ida vänta ja på den dära tassverkarn... å vänta... å vänta... å te sist sa ja te matte att hon måste ha tagi fel, för han komde ju aldri! "Vi går ut å tittar efter honom" föreslog matte å vifta me mitt sele, å de sa ja ju inte nej te, förståss. Så vi gickde ut och kolla i hela revire (å en bra bit av skogen breve) om tassverkarn hade gåttit vilse nånstans...


Imma: Gå nu inte för långt bort!



Conny: Ingen här...



... å ingen där heller...



Ja e en farli panter - RAWR!



Värsta tassgreppet! Gäller ju att va stadi i bena...



Kolla, matte... nån hann inte hem te sin låda! Hmmm...
måste vart en hel flock me nödia djur... va sa du?
Ett enda? Rådjur? Va e de för någe?



Hoho! Tassverkarn? E'ru där?


Te sist sa matte att nu börja're snart å regna, så nu måste vi gå in, å så jorde vi de förståss för blöt vill man ju inte bli. De va då matte komde på den smarta idén att titta i alm...alleman... almen... äsch, boken där hon skrivar upp allt som ska hända. Å va sågde hon där, tror ni? Jo, att tassverkarn kommer I MORRON! *suckar djupt* Bara å lägga sej å vänta vidare...

måndag 11 april 2011

Imma

Å, ett sådant stök! *håller tassarna för öronen* Matte håller på att flytta omkring saker i köket, t.o.m. möblerna, och rör upp damm som kittlar mig i nosen så att jag kan bli tokig. Tydligen skall det komma en hantverkare i morgon, som skall sätta in en diskmaskin... och visst är det bra med diskmaskiner, för då blir köksbänkarna lediga för oss katter att gå på, men måste det vara så stökigt att få dit den?!? Fast Conny är glad, förstås, och matte berättade att hon har förvarnat hantverkaren om att en MYCKET NYFIKEN katt kommer att vilja vara med honom precis hela tiden! På det hade hantverkaren svarat att han tyckte det lät trevligt och att han såg fram emot att få hjälp med arbetet... men JAG tänker hålla mig undan så gott jag kan, så det så *bestämd*.

söndag 10 april 2011

Matte

Eftersom både Conny och Imma använder denna söndag åt solbad i fönstren, tänkte jag ta tillfället i akt att ge er en liten uppdatering om Assar.

Som ni kanske minns, kommer Assar (och hans bror Sixten) från Kristinehamns djurhem, där de vid den tidpunkten var de skyggaste katter katthemmet någonsin haft hand om. Kullen på fem ungar - tre flickor och två pojkar - hade hittats under ett skjul utanför Karlskoga i maj 2008, och systrarna blev snart så sociala att de kunde adopteras bort... men vem ville ha Assar och Sixten, som praktiskt taget dog av skräck bara man tittade på dem?!?



Jo, det ville gammelmatte! Hennes hjärta blödde för de vettskrämda små sötnosarna, då cirka året gamla, och på något sätt lyckades katthemmet få in dem i varsin transportkorg så att vi kunde hämta dem. Tanken var att de skulle bo i biblioteket (nuvarande vardagsrummet) hos mig, så att de långsamt vande sig vid människor... men första natten flyttade (läs: flydde) de upp i övervåningen, så det var bara att bära dit vattenskålen samt sandlådorna och göra i ordning bra liggplatser där de kände sig trygga. Maten ställde vi i trappavsatsen, halvvägs upp, och att den åts upp varje natt var det enda livstecknet på flera månader. Men så började killarna att leka om nätterna... och ju fler leksaker vi försåg dem med, desto roligare hade de! Snart började vi få svårt att sova, därför att det lät i övervåningen och trappan som om vi hade ett helt dagis löst i huset... men det tog vi med ro, och gammelmatte började också sitta i trappan om nätterna och prata med killarna, muta dem med massor av godis och sakta få dem att våga visa sig på trappavsatsen. Så småningom gjorde jag detsamma, och det gick riktigt bra - Sixten vågade sig rentav ner i sovrummet för att bekanta sig med Imma, som tolererade honom riktigt bra (Conny och gammelmatte sov då i biblioteket, med dörren stängd ut till hallen), och snart lockade han med sig Assar in dit.

Då hade Assar, tack vare Royal Canin Hair & Skin torrfoder - fått ordning på sin yviga, silkesmjuka päls också och såg inte längre raggig ut utan ståtade i en sky av silvergrått (officiellt kallas färgen blåspotted):



När ett halvår gått, hade killarna accepterat att vi fanns och tog emot godis som vi la bara någon decimeter ifrån dem - och Sixten hade vi t.o.m. fått börja klappa försiktigt. Då kom den riktigt stora vändpunkten: Jenny och Majsan flyttade in, och i deras sällskap kom plötsligt balansen att förändras i hela reviret... Conny, som förut hade dominerat och skrämt killarna, började nu hålla sig undan husisarna, som nu använde hela min del av huset som lekstuga. Vilket liv det var! Vi insåg snart att vi måste dela på gruppen, eftersom Conny p.g.a. sin HCM behövde lugn och ro men kände sig mobbad av den allt tryggare husisgruppen (då hade också Rafael anslutit sig)... så gammelmatte flyttade hem till sin del av huset och tog de fem husisarna med sig, medan jag hade kvar rexarna här hos mig. Då hade Assar blivit så pass social att han vistades bland de andra oavsett om vi också var där...



Flytten var en succé: husisarna älskade att få ha ett revir helt för sig själva, och Conny och Imma slappnade av när det blev lugnt här hemma. En hjärtsjuk kille och en äldre dam blir lite för stressade av att ha en hel hord unga, leklystna ungkatter härjande inpå pälsen... men Assar njöt av sin nya frihet, började kurtisera Majsan och tog sig an lillkillen Rafael, som inte visste hur man leker. Gammelmatte fick komma över hit ibland för att få sova ut, eftersom det var ett liv utan like hemma hos henne om nätterna - hihi!



Det var i det här läget miraklet inträffade: både gammelmatte och jag började få klappa Assar! Stod bara någon av de andra precis intill, så tyckte han rentav om att få gosa en stund, och han t.o.m. sökte tillfällen att bli klappad genom att buffa på någon av de andra så att de kom i närheten av oss. Nu tog han också godis ur våra händer, mötte våra blickar och vistades obekymrat i vår närhet... flyttade sig bara lite i sidled om vi råkade komma för nära.

Och så skaffade han sig sin stora hobby (vid sidan av lekandet, som fortfarande upptar större delen av hans vakna tid): att titta på TV! En av sittpuffarna blir utmärkt att buffa fram till TV:n, och där kan man sedan sitta i timtal och titta på naturprogrammen på Viasat Nature...



Ibland blir det så spinnande att man måste delta själv...




Det går inte att kalla Assar skyggis längre. Blyg och reserverad, ja, osynlig när det kommer främmande, visst... men skygg? Nej då! Och det värmer mitt mattehjärta att den lille tovige, vettskrämde missen blivit en så här vacker, trygg och glad kille:



Det är liksom det allting handlar om, om ni förstår mig. Och jag ser verkligen fram emot sommarsäsongen, då nya kattgården står klar och han kan få vistas ute också!

lördag 9 april 2011

Mer om Snuffe-fonden

Efter att ha funderat över natten och fått mejl från en klok och insiktsfull person (som jag respekterar och gärna tar råd från) som är engagerad i Snuffe-fondens utveckling , inser jag att jag behöver förtydliga detta.

Snuffe-fonden är fortfarande liten, och kommer att så förbli under lång tid - vi som samlar ihop pengar till den är inte rika, någon av oss. Därtill kommer att vi inte har utrett de juridiska detaljerna än, vilket man måste göra för att kunna driva en fond fullt ut.

Därför kommer Snuffe-fonden tills vidare bara att vara tillgänglig för bloggkatterna. Det handlar absolut inte om att stänga ute andra som behöver hjälp, utan beror helt och hållet på att vi inte är klara med juridiken och därför bara kan dela ut pengar till personer vi kan gå i god för. Ta inte illa upp, ni andra! Så småningom är definitivt meningen att fonden skall växa och bli tillgänglig för alla behövande mattar/hussar - det måste bara få ta den tid det tar att bli klar med alla detaljer och bygga upp fondens ekonomiska kapital.

fredag 8 april 2011

Angående SNUFFE-FONDEN

Imma har jamat att det är flera som undrar om Snuffe-fonden, så jag har lovat att berätta lite mer här nu (själv ligger hon och sover med magen full av kokt lax).

Snuffe-fonden bildades under hösten/vintern 2010 till minne av den jättefina katten Snuffe, Sippos kompis, som dog efter en tids sjukdom (urinvägsproblem). Snuffes sjukdomstid aktualiserade ett stort problem, nämligen att många mattar och hussar inte har råd att bekosta den vård av sina djur som inte täcks av försäkringar. Man kan också få problem med resor till och från veterinären, specialfoder och mediciner m.m. - allt sådant är ju väldigt mycket dyrare för djur än för människor, och vi är många kattägda som har betydligt större hjärtan än plånböcker.

Därför skapade bl.a. Wikki med mattar, vi klosterkatter med mattar och Snuffes husse tillsammans Snuffe-fonden till hjälp för fattiga mattar och hussar. Vad vi vill arbeta för är dels att ingen katt skall behöva avlivas för att deras matte/husse inte har råd att betala vård som faktiskt skulle kunna bota eller åtminstone stabilisera kattens sjukdom/skada, dels visa för omvärlden att katter är värda att satsa på - deras liv är värdefulla och skall värnas!

I skrivande stund pågår framför allt insamlingsarbetet till Snuffe-fonden - den är ännu inte så stor att den kan göra reell nytta. Men genom insamlingar, gåvor, auktioner, Tradera-försäljningar m.m. försöker vi att få fonden att växa sig stor och stark, så att vi sedan skall kunna hjälpa dem som annars skulle tvingas ge upp kampen för ett djur som faktiskt skulle gå att rädda livet på.

Fonden förvaltas av Wikkis Stora matte, Inger Andersson, som ni kan nå via mejl (bloggkatten@hotmail.com).

Kontonumret till fonden är Swedbank 8270-1 4661 923-5.

Ju fler vi är som hjälper till, desto mer kan Snuffe-fonden hjälpa! Och kom ihåg att ingen gåva är för liten.

Jo, en sak till - du hittar fondens banner högst upp i den här bloggen. Kopiera den gärna och sprid vidare!!!

Nospussar och kramar från sr. Carina, klosterkatternas matte.

Imma

Wikki har bett mig att berätta för er att ni inte skall bli rädda om ni inte kommer in på hennes blogg den närmaste tiden framöver - det beror bara på att bloggen håller på att flyttas. Så ta det lugnt och bit inte ner klorna i panik!

Så kan jag berätta att matte har varit hos en människovet långt borta i Skövde idag. Han har undersökt hennes nacke och arm, och nu skall han skicka henne på operation - i Göteborg! *stora ögon* Tydligen är det så att skador i nacken inte är ortopediska utan neurokirurgiska (matte hjälpte mig med de där orden) och då måste den som äger nacken åka till ett sjukhus som heter Sahlgrenska (nu hjälpte matte mig igen) för att bli opererad. Tänk, så krångligt! Och inte sa han när den där resan skall bli av, heller, utan matte skall ringa det nya sjukhuset i nästa vecka och prata med dem.

Och så har vi fått veta något pälsresande - Blå Stjärnans djursjukhus i Skara har lagts ner! De har gått i konkurs eller vad det nu hette... *hänger med huvudet* Så nu får man verkligen hoppas att ingen av oss blir akut sjuka, för då vet vi inte vad vi skall göra...

torsdag 7 april 2011

Conny

Nu ska ja berätta hur'e va när Imma å ja åkade te veten i morse. Ja, för matte kan ju glömma bort viktia detaljer, så ja vågar inte låta henne skriva om de. Men hon fickde ta bilderna i alla fall... å betala, för sånt befattar ja mej inte me!

Vi blidde väckta tidit i morse å stuvades in i våra transportkorgar innan vi visste ordet av... bara de! Å sen bärdes vi ut te bilen å åkade te sta'n där veten har sitt blåa hus. Imma skrikade hela vägen så de slogde lock för örona på mej, å fast ja försökade säja till henne å va lite tystare fortsatte hon å vråla prexis hela vägen *pust*.


Imma gillar inte å åka bil...


Sen va vi då framme å matte bärde in oss i de blåa huse... visste ni förexten att de e galler för fönstrena i de huse, så att varken djur eller mattar eller hussar kan rymma när'e kommit in?!?


Nu e're kört!


Matte var väldans nervös så hon hade förståss åkit alldles för tidit å därför fickde vi vänta jättejättelänge... minst en kattiljon timmar vänta vi i våra burar. Å inte fickde man sträcka på benen heller, för de va annra katter å skällisar där - två av skällisarna va jättestora! Men så komde de en annan rex oxå, en riktit söt tjej som ja titta lite extra på. Titta får man välan göra, fast man e kattererad? Å de fanns ju inte prexis så mycke annat å sysselsätta sej me i väntrumme *suckar*.


Gammelmatte låssades va cool å läsade i en kattbok, medan matte vandra som en osali ande å va jättenervös


Så blidde de Immas tur. Ja fickde inte följa me in å inte gammelmatte heller, för de fanns en risk att vi skulle in te den annra veten samtidigt, sa matte. Men ja hörde minsann hur Imma skrikade på hjälp därinnifrån! *ryser* Å sen komde hon ut å hade blivi stucken TRE GÅNGER! Jo minsann, de e alldles sant - veten försökade två gånger i hennes högertass men fickde inte ut någe blod så då stickade han henne i vänstertassen å sög ur henne massvis me blod, jama hon när hon lugnat ner sej lite. Rena miss-handeln! Å dessutom hade en tant som va sköterska fått komma in å hålla i stackars Imma, för matte klara inte av de... de tyckte ja va stilit av våran abbemissa, att hon slogdes för sitt liv å inte gav upp förrens TRE tvåbeningar höll fast henne *stolt*.

Sen var'e äntlien min tur, å då fickde alla komma me in - matte å gammelmatte å Imma. Ja kände genast ijen veten, för de var Lennart som ja träffa i höstas å som sa att ja hade ett stort hjärta... han e en snällis som inte sticks eller håller fast en, utan allt han gör e å raka en lite unner ena armen å sen tittar han inuti en me en maschin som inte gör de minstaste lilla ont: ultraljud heter den, säjer matte. Ja lågde på sidan å titta på schärmen å sågde mitt hjärta, de va lite suddit men stort å fint å Lennart sa att de arbeta så fint å lugnt. "Inget har förändrats sen förra gången" sa han sen till matte, å då börja matte gråta å välsigna honom å gammelmatte blidde oxå våt i ögona å såg så gla ut! Ja förstog inte riktit va han mena, för inte skulle välan mitt hjärta förändras? Men Lennart förklara för mej att va han mena va att mina medusiner fungerar bra å att ja inte har blitt schukare sen vi träffades förra gången. De va därför matte va så gla så hon gråtade, å nu begripade ja bättre varför hon hade vari så konsti innan - hon hade vari rädd att Lennart skulle säja att mitt hjärta blivi schukare sen sist.

Prexis efter de där komde vår vanlia vet, Olle (som va den som stickte Imma i tassarna), å berätta att Immas njurvärden va helt normala. Då gråtade matte ännu mer å krama om gammelmatte å sa te alla att hon va jättelyckli för att Imma å ja mådde bra. De blidde lite rörit där ett tag, för alla va så glada å prata om medusiner å spexialfoder å schukdomar... så de togde ett tag innan matte betala å bar ut oss te bilen igen. Puh! Å då kände ja att ja nog oxå hade vari nervös... för när gammelmatte satte sej i bilen å drickade kaffe för å lugna ner sej, passa matte på å gosa me fem små skällisvalpar! De komde faktist som en chåkk att matte till å me hade en av de dära skällisvalparna i famnen. Mitt framför nosarna på Imma å mej!



Ja, ja tänker inte ljuga om de - ja blidde CHÅKKAD! Se bara! Får verklien ens matte jöra prexis va som helst, å mitt framför nosen på sin pälskade katt, dessutom?!?

tisdag 5 april 2011

Matte

Nu finns det en banner till SNUFFE-FONDEN. Storleken är 200 x 800 pixlar och den är gjord jpg-format. Ni får sprida den hur mycket ni vill! Bara mejla mig så skickar jag den så snart jag kan. Eller kopiera den helt enkelt från toppen av den här bloggen.

Conny

Ja har hitta på den PERFEKTA leken... sen igår tror både gammelmatte å matte att ja har släpa opp en mössla från källarn å släppt nånstans i vardagsrumme, som ja sen letar frenetist efter *fnissar*. De e så kul! Ja letar å letar å de flyttar på möblerna å har sej för å hjälpa mej hitta mösslan... å ja jamar inget om ifall att de verklien finns en mössla eller om ja bara leker... ni borde testa't schälva, för de e stenkulit! Mattarna e inte rädda för mösslor, så de e inte farlit... fast om just eran matte eller husse e rädd för mösslor kanske ni inte ska testa den hära leken...

lördag 2 april 2011

Imma

Hela natten och morgonen har jag haft mycket att göra *pustar ut*. Matte är sämre, både i högerarmen och i nacken, och när de starka medicinerna inte hjälper kan hon varken ligga eller sitta utan måste vanka omkring i rummen tills akutmedicinen tar. Gammelmatte steg upp jättetidigt i morse för att hjälpa mig att lugna matte, tills den där tabletten tog... det var väl rart? Och sedan sa matte åt gammelmatte att lägga sig igen, men jag stannade uppe och höll matte sällskap tills jag var säker på att hon mådde bra... då rullade jag ihop mig på elfilten, som ligger på stolen alldeles intill datorstolen. Och matte satte sig att spela ett datorspel som var så spinnande att hon inte märkte att hon hade ont. Det är inte alltid de där spelen är dumma! Det här handlade om en pojke som lurade en drake, tror jag... och så fick han prinsessan och halva kungariket, men draken blev arg och kidnappade prinsessan... och så måste pojken jaga efter för att rädda henne... ja, något i den stilen.

Nu ser jag till att vila ordentligt, för jag misstänker att det här lugnet inte varar. Att ha ont klarar matte bra, hon är tuffare än hon tror, men nerverna håller inte alltid när hon inte kan sova - och det kan man ju inte om man inte kan ligga ner! Så jag har jour idag, som ni förstår, och så lär det vara hela helgen.

Nå, vi skall inte glömma bort viktigheterna: idag fyller blogghjälpen år! Ja, Kattson, ni vet. Som hjälpt och hjälper så många katter att få egna hem, och som såg till att Jenny och Majsan fick flytta hit. Hon är väl värd att fira, tycker vi!