Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

tisdag 5 oktober 2010

Majsan

Nikita och de andra i Södertälje höjer matte till skyarna för att hon kom och hälsade på dem i söndags och bjöd på godis. Men jag vill jama att den där medaljen har en stor baksida: det innebär ju samtidigt att hon inte är hemma och tar hand om oss! Och ni får förlåta en liten misse, men det tycker jag är både irriterande och ledsamt. Det är ju mig hon skall vara hos! Hela tiden, helst! Och nu har hon dels varit borta i flera dagar (alldeles för många - hela två och en halv!), dels dragit med sig konstigt folk hem hit. Ja, okej, de kom dagen efter henne... så hon kanske inte var precis ansvarig för att de dök upp här, när jag tänker efter... *grunnar*... men ändå, nog borde hon ha sett till att inte göra sig upptagen med annat än oss katter direkt hon kommit hem? Särskilt som de tvåbeningar som kom hit inte visade oss tillräckligt mycket intresse och dessutom pratade på ett sätt jag aldrig hört förut! Imma jamade att det var engelska och att de pratade så därför att de kommer från ett land som ligger jättelångt borta på andra sidan ett stort hav fullt med saltvatten. Hm, det tror jag vad jag vill om... så mycket vatten finns väl inte ens, och särskilt inte salt! Varför skulle vatten vara salt, för? Då går det ju inte att dricka, vilket vad jag vet är enda orsaken att ha vatten. Imma jamar att det simmar fiskar i det där salta vattnet, och att vi katter sedan äter fiskarna... usch, nu börjar det bli för krångligt för en liten katt, faktiskt *suckar djupt*.

Imma


Jag måste intassa här och meddela att det är klosterkatterna fullständigt främmande att hysa en sådan främlingsfientlig inställning som Majsan förefaller visa prov på i sitt inlägg här ovan. Givetvis menar hon inte att matte inte skulle få hälsa på andra katter eller att det var något fel på de tvåbeningar som hälsade på här hos oss igår! Hon uttryckte bara sin stora saknad efter matte och sin frustration över att matte varit så upptagen de senaste fem dagarna, ingenting annat. Skulle någon ha tagit illa upp, ber jag härmed om ursäkt å Majsans vägnar!

Tass från Imma, abbemissa.

3 kommentarer:

  1. Stackars Majsan. Jag förstår att du känner dig lite övergiven när matte varit borta i hela två och en halv dag. Men tänk så kul det blir när hon är hemma igen. Så måste jag jama att det faktiskt finns saltvatten. Jag har en kattkompis som bor på andra sidan vattenpölen, som husse säger.
    *nosbuff*

    SvaraRadera
  2. Vatten kan vara sådär mittemellansalt som det som ligger mellan oss också ;-) Jag förstår att du ogillar när matte är borta, men gäster betyder ju bara flera händer att klappa och flera famnar att klättra i:-) Och om de inte är så duktiga på det så är det ju vår sak att lära dem att man inte kan göra något bättre än klappa katt!

    SvaraRadera
  3. Äsch, hon saknade bara sin matte lite mycket. Det händer om de är borta, våra människor.
    Håller med Sippo om att det finns saltvatten och tur är det för där simmar tonfisken, som vi får ibland och är sååå gott!

    SvaraRadera