Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 9 augusti 2017

Rafael

Knuffas inte, hör ni! Jam måste få ligga här på bordet för att kunna se ut genom fönstret... har ni ungdomar ingen respekt för oss äldre, va'? Ni har inte ont i lederna, så ni kan stå på stolarna och titta! Har hon kommit än?!?

Jam, titta! Titta! Där kommer hon ju - precis som
matte sa! 

Men fy, så det regnar *ryser i hela kroppen*
Gammelmatte blir ju alldeles blöt!

Nåjam, nu kommer hon hem i alla fall - och jag ligger redan beredd här på bordet för att hälsa henne välkommen *kurrar*. Så skönt att livet äntligen blir normalt igen och alla är samlade! Jam har längtat så jamarmycket efter gammelmatte... i natt får du ursäkta att jam inte sover hos dig, matte, för i natt vill jam sova tätt intill gammelmatte så att jam verkligen känner att hon är hemma för att stanna! *lycklig*

fredag 4 augusti 2017

Matte igen

Jag har insett att jag har uttryckt mig luddigt i de här funderingarna kring ny katt i reviret - det är inte så att jag (eller gammelmatte, för den delen) vill utöka gruppen för att vi vill det, om ni förstår vad vi menar, utan vi har blivit tillfrågade om vi kan ta emot en skygg honkatt som inte går att placera och som behöver hemmiljö för att utvecklas. Tyvärr kommer vi med största sannolikhet att säga nej, eftersom vi inte vet hur mammas rehabilitering ser ut och en skyggis i lägenheten kan bli stressad av alla handikapphjälpmedel. Hemtjänsten känner våra katter och Belle, men de är inte beredda på att behöva hålla ögonen öppna efter en främmande katt... och nu i morgon får vi hem en lyft, en ganska stor maskin som tar mycket plats och som behöver svängrum. Den skall vi sedan ha till mamma kan stå på sina ben (protesen och högerbenet) igen - och hur lång tid det tar vet vi som sagt inte.

En god vän som jag talade med i telefon idag berättade att flera har gjort kommentarer kring de här blogginläggen på FB... men snälla ni, jag är aldrig inne och läser på FB, så om ni vill kommentera det katterna eller jag bloggar om här ber jag er att använda kommentarsfältet här i bloggen. Okej?

onsdag 2 augusti 2017

Matte

Jag hade lite fjärilar i magen igår när Philemon tog upp min fråga huruvida katterna vill ha en ny kompis - en honkatt, närmare bestämt. Orsaken är att det finns två saker som får mig att tveka en smula...

För det första: fem katter innebär fler sandlådor, och redan idag är sandlådorna mitt problemområde eftersom jag inte kan stå med huvudet nedåt utan måste sitta på en puff och göra ren lådorna. Till det kommer att vi inte har samma utrymme här i lägenheten som vi hade i huset, och lådorna måste stå någonstans där katterna känner sig trygga och får vara ifred, samtidigt som det är lättstädat för mig. Vi måste också kunna förvara kattsand så det räcker för en månads behov.

För det andra: Som Philemon själv tog upp igår, är han inte direkt bekväm med att behöva dela matte med de andra katterna och Belle. Han accepterar dem, och konflikterna är inte alls lika vanliga längre... men helt friktionsfritt går det inte, och kanske skulle en katt till i gruppen bli droppen som fick Philemon att rinna över? Han lider av separationsångest, är hårt bunden till mig och tål inte stress särskilt väl... så frågan är hur han skulle må om en ny katt anslöt sig till gruppen. Åtminstone för mig är det så att de katters behov som redan finns i hemmet måste prioriteras - eller, med andra ord, en ny katt kan bara komma i fråga om jag är någorlunda säker på att de som redan finns här fortfarande mår bra när förändringen har skett.

Och faktum är att det finns tillfällen - de är inte många, men de finns - då jag tycker att gruppen är stor redan nu. Låt mig illustrera med en beskrivning av hur den gångna natten varit... *puh*

Jag satt med diverse fram till cirka 01.00 i natt och tog sedan Bellen med mig på en sista promenad innan sänggående. Strax före 02.00 (kollade mobilen, som är den enda klocka jag har i sovrummet än så länge) kröp vi i säng och jag släckte sänglampan. Så här framskred sedan natten (med ungefärliga klockslag - jag kollade förstås inte tiden varje gång!):

  • 02.20 - någon av rexarna klänger omkring på de papperskassar, kartonger m.m. som står i sovrummet i väntan på uppackning. Oljudet gör det omöjligt att sova.
  • 02.45 - Philemon hoppar upp i sängen och börjar jaga sin egen svans. Han är tung och studsar som en gummiboll, företrädesvis ovanpå mig. Det tar en mindre evighet innan han äntligen lägger sig tillrätta bredvid mig, mellan mig och sängkanten, och somnar. Jag somnar också.
  • 03.15 - Sixten smyger fram till sängen, ställer sig med framtassarna mot sängkanten och slår till Philemon (troligen med klorna ute). Philemon far upp med ett avgrundsvrål som får både Belle och mig att stå som utropstecken i sängen. Sixten springer ut ur sovrummet.
  • Belle klättrar över mig och hoppar ur sängen, troligen för att lägga sig i mammas säng där det är lugnare. Jag lyckas efter en stund somna om.  
  • 03.30 - Philemon har rusat av sig ilskan efter Sixtens anfall och kommer tillbaka, hoppar upp på min mage (och han är, som sagt, en tungviktare så rex han är) och bökar ner sig mellan mina ben ovanpå "täcket" (ett underlakan - mer orkar jag inte ha över mig p.g.a. värmen) för att rulla ihop och somna. 
  • 03.45 - Belle kommer tillbaka, hoppar upp i sängen så att hon landar på mitt hår och kliver omkring huvudet på mig för att hitta en "ingång" under täcket. Philemon grumsar när hon tvingar sig förbi honom för att rulla ihop sig vid mina ben.
  • Strax efter kommer Robin och vill absolut in under "täcket" för att lägga sig att sova tätt intill sin hundmamma. Han är sylvass, för jag har glömt att klippa hans klor.
  • 03.55 - Rafael hoppar upp i sängen och lägger sig tungt tillrätta vid mitt huvud så att han blockerar den svala luftströmmen från fläkten. Det blir plötsligt extra varmt i sängen för mig p.g.a. detta.
  • 04.20 - Jag vaknar och behöver gå på toa. Det innebär att trassla sig loss från ett "täcke" som täcker Belle och Robin och som tyngs ner och hålls stadigt fast av en sovande Philemon och Rafael som nu ligger längre ner mellan mig och sängkanten. Alla blir irriterade på mig. 
  • 04.30 - Jag behöver tråckla mig ner under "täcket" igen. Alla grumsar. Nu har även Sixten anslutit sig och ligger uppe vid min kudde och blockerar luftstrålen från fläkten.
  • 05.30 - Robin och Philemon börjar slåss, skriker och studsar omkring i sängen. Sixten och Rafael hoppar ner från sängen och lämnar rummet.
  • 07.00 - Belle är törstig, tråcklar sig ur "täcket" och kliver i mitt hår så att jag skriker innan hon hoppar ner från sängen. 
  • 07.15 - Belle är tillbaka, kliver åter i mitt hår och tassar med vassa klor (hon kan ju inte dra in dem) på min arm för att få mig att lyfta på "täcket" så att hon kan krypa in.
  • Rafael kommer, hoppas upp i sängen och vill gosa vilket han talar om genom att först buffa otåligt på min närmaste arm och sedan tassa på den med vassa klor när jag försöker låtsas att jag sover.
  • Och så vidare, och så vidare...
Ja, som sagt, det finns stunder då jag tycker att djurgruppen är väl stor redan - särskilt när man försöker sova i en vanlig 90-säng. Missförstå mig inte - jag älskar varenda en av mina ungar! Det blir bara så stökigt och trångt, och friden brukar inte infinna sig förrän på morgonkvisten då alla är för trötta för att orka fortsätta strula...

Så jag vet faktiskt inte om det blir ny katt eller inte. Måste grunna på saken, och prata med mamma och några andra jag brukar rådfråga i sådana här ärenden. En sak vet jag dock: blir det en katt, så blir det en hona! Killar har vi så det räcker... *skrattar* Och det blir en skyggis från ett katthem, tro inget annat. Visst drömmer jag om fler rexar, men frågan är om jag överlever en till ovanpå Philemon och Robin?!?

tisdag 1 augusti 2017

Philemon

Matte haur birättat att gammelmatte kommer him i nästa vecka! Exakt när ved hun ente, men hon gissade pau unsdaug iller torsdaug. I slutet pau denna vickan skau hun i alle fall hau ett möde um himmaflyttandet och matte sau först att hun skulle vau me men nu har hun ändrat saj, för tydligen skau det komma him en maskin som heder "lyft" vid samma tid och matte måste va himma och ta imot den. Vau är enna "lyft"?!? Jau hoppas att de ente är enna svansklämmare i alle fall! *ryser*

Sen sau matte något annat som jau ente gillade. Hun och gammelmatte fundilerar pau um di skau adoptera en ny katt - en tjej! Sixten och Rafael jamade att di tyckte de vau en bra idé, för di har sauknat Jenny och Majsan. Robin frågade um tjejen ville leka! *fnyser* Själv sau jau ingenting, men matte ved vau jau tycker - de är redan för många katter här i huset, och um jau fick bistämma skulle det bara vau matte och jau. Inga andra katter och ingen skällis. Bara matte och jau! Men jau ved nog vau sum händer... matte låter hjärtat bistämma. Lyckligtvis haur hun lovat att diskutera saken me bloggahjälpen, och man kan ju hoppas att hun är litta klokare... *suckar djupt*

lördag 29 juli 2017

Robin

Matte är snäll, det är hon... men hon är absolut tossig. Folk brukar säga att vi rexar är tossiga, men vi blir definitivt inte glada över att det ösregnar ute - jam menar, regn är ju vatten, inte sant? Regn är blött! Ingen katt blir glad när han inser att han är fullständigt inringad av blöta. Ändå går matte omkring och smådansar, gnolar och är allmänt uppåt för att det regnar ute.

Hm, nu protesterar matte och säger att hon såg ett TV-program för några dagar sedan, där de visade en simmande katt. Turkisk van hette den visst. Som om jag skulle tro på amsagor! Simmande katter?!? *fnyser föraktfullt* Vad säger du nu, matte? Simmar tigrar också?!? Vet du vad, jam tror att du hittar på vad som helst för att få mig att gilla vatten bättre!

Nej, vet ni vad jam gillar? Gammelmatte! Och till vår stora glädje kom gammelmatte hem för att hälsa på oss häromdagen! *kurrar* Hon bor inte längre på det sjuka huset långt bort i Skövde, utan i ett hus betydligt närmare oss... faktum är att Belle och matte går dit nästan varenda dag, fast just idag är de kvar hemma för Belle helt enkelt vägrar att sätta tassen utanför dörren. Hon må vara skällis, men hon har rätt mycket katt i sig. Men det visste jam ju - hon är ju min hundmamma! *kurrar igen* Och matte har lovat oss att gammelmatte kommer hem fler gånger och hälsar på, innan det är dags för henne att flytta hem på riktigt. Gissa om det skall bli skönt när allt är som vanligt igen?!?

Philemon la nästan helt beslag på gammelmatte...

... man jam fick ändå chansen att ligga i gammel-
mattes knä och må bra *kurr*


torsdag 15 juni 2017

Robin

Nu i kväll, när matte kom hem från det sjuka huset i Skövde där gammelmatte hålls sedan över en vecka, berättade hon något jamarkonstigt för oss. När gammelmatte så småningom kommer hem, har hon bara ett av sina ben med sig! Har ni hört något liknande?!? Hur kan en tvåbening bara tappa ett av sina ben så där?!? Jam frågade matte vad hon menade, och då sa hon att gammelmattes vänsterfot blivit så sjuk att den skadar gammelmatte och därför har hon bestämt sig för att be människoveterinärerna att ta av henne benet. "Det händer faktiskt både katter och hundar också" sa matte och besvarade min huvudbuff. "Fast ni har ju fyra ben att stå på, medan vi människor bara har två, så det blir lite knepigare för oss att stå efteråt." Sedan sa hon något ÄNNU konstigare: "Jag tror i och för sig att det inte dröjer så värst länge innan gammelmatte får ett konstgjort ben att stå på istället för det sjuka som de tar bort". Jam måste erkänna att jam inte riktigt kan föreställa mig hur ett konstgjort ben ser ut... men matte berättade att gammelhusse hade ett sådant och att när han hade långbyxor på sig kunde man inte se vilket ben som var riktigt och vilket som var konstgjort. Jam har ju aldrig träffat gammelhusse, för han dog innan jam föddes... men matte har lovat att visa bild på hans konstgjorda ben, som visst kallas "protes".

Ärligt jamat borde jag ha slutat ställa frågor där... men jam var ju så nyfiken, så jam frågade hur människoveterinärerna gör för att ta av gammelmatte hennes sjuka ben. Kan ni tänka er vad matte sa?!? Att de SÅGAR AV DET! *ryser ända ut i morrhårsspetsarna* O, jag hoppas att Skaparkatten håller sin tass över gammelmatte då...

lördag 10 juni 2017

Robin

Matte gjorde oss mållösa idag, verkligen totalt jamarmycket mållösa! När hon och jycken kom hem berättade matte att hennes bil hade legat bakom en lastbil hela vägen till Gullspång, och på lastbilsflaket hade det stått en stor, vit låda. "En sådan last hade jag aldrig sett förut" sa matte "så jag körde lite närmare för att se vad det stod på skylten på lådan". Och så fortsatte hon: "Det stod live fish transport på skylten". Vi tittade frågande på henne - nå, vad betyder det då? Matte skrattade: "Det betyder transport av levande fisk". Det var nu vi blev mållösa, och det var vi en lååååång stund. Sedan skrek vi allihopa: "Menar du att hela lastbilen var full med levande fiskar?!? OCH DU FORTSATTE INTE ATT FÖLJA EFTER DEN?!?" Vi trodde inte våra öron - hur kunde hon missa en sådan gyllene chans att ta hem massor av färsk fisk?!? "Nej" sa matte lugnt och började lägga upp mat åt oss i våra skålar. "Belle och jag var trötta och ville hem, så vi svängde av här i Gullspång för att åka hit och parkera. Lastbilen fortsatte mot Kristinehamn".

Hur mycket skall vi stackars katter behöva stå ut med egentligen? undrar jam. Här hade hon en HEL LASTBIL full med fisk, och så prejade hon den inte och tog åtminstone varsin fisk åt oss?!? Varsin STOR fisk! Eller många, många små, om det inte fanns stora fiskar i den där lådan. I kväll är matte billig, det jamar jag bara...