Här ovan ser ni oss alla: Philemon, Aragorn (död 2009), Rufus (död 2009), Imma (död 2013), Conny (död 2011),
Assar (tyvärr försvunnen sedan sommaren 2013), Sixten, Majsan, Jenny (död 2015) och Rafael.
Vår lille nykomling Robin finns inte med på bilden än...

onsdag 13 december 2017

Klosterkatterna

Matte har lovat hjälpa oss med datorn nu, så att vi kan jama lite mer om gammelmatte. Men hon har bett oss att inte lägga ut några bilder, för då gråter hon för mycket... hoppas ni förstår.

Gammelmatte var, som ni alla vet, väldigt sjuk. Hon hade svår hjärtsvikt och hennes puls sköttes av en pacemaker (matte hjälpte mig stava till det ordet!) och hon hade svår njursvikt som hon fick dialys för tre gånger i veckan. Dessutom gjorde hennes diabetes henne sjuk på många olika sätt, till exempel var det därför hon måste amputera ena benet och fick så många infektioner.

Hela det här året har gammelmatte åkt in på sjuka huset om och om igen. Matte räknade på klor... eh, jam menar, fingrarna att sedan vi flyttade hit till lägenheten hade gammelmatte nog bara varit hemma max en månad sammanlagt. Resten av tiden har hon antingen bott på sjuka huset eller Björkskär. Hon fick så många mediciner för att överleva infektionerna att de skadade njurarna och levern ännu värre... och de senaste månaderna ville hon inte längre äta mer än yttepyttelite, så hon blev svagare och tröttare för varje vecka.

Så, i fredags, kom matte till sjuka huset och upptäckte att gammelmatte inte längre pratade, bara rörde på ögonen. En människoveterinär satte sig ner att prata med matte och berättade att nu går det inte längre, vi kan inte göra mer för henne och vi tycker att hon borde få slippa kämpa mer. De bad matte att gammelmatte skulle slippa mediciner och behandlingar, för att i stället bli ompysslad, och matte sa förstås ja till det. När det är slut så är det slut, vad man än gillar det.

Matte satt hos gammelmatte hela fredagen och natten till lördagen... och tidigt på lördagsmorgonen slutade gammelmatte att andas. "Hon gick över Regnbågsbron kl. 05.48" berättade matte för oss när hon kom hem senare den dagen. Det tycker vi känns bra att tänka på - att hon nu är hos de klosterkatter som tassat över bron och att vi skall få träffa henne igen när det är vår tur att göra samma resa.

Jam, så är det. Och nu behöver matte vila, så hon ber oss att inte tassa mer just idag. Vi får ta det så försiktigt, så försiktigt med matte så att hon orkar leva vidare utan gammelmatte - för ni vet, gammelmatte var hennes mamma och mammor är något alldeles extra viktigt i allas våra liv!

måndag 11 december 2017

Klosterkatterna

Det blir inget långt inlägg tassat idag, för vi har fullt upp med att ta tass om matte... men vi måste tyvärr jama att vår gammelmatte har lämnat oss. Igår lördag tassade hon över Regnbågsbron tidigt på morgonen.

När matte mår lite bättre och orkar hjälpa oss med bloggen, skall vi jama mer både om vad som hänt och vad som skall hända framöver. Till dess vill vi bara försäkra er om att vi katter och vår skällis mår bra och att både matte och andra tar väl tass om oss.

Får vi ber er att hjälpa oss spinna tröstande för matte? Hon är alldeles trasig i hjärtat och själen just nu...

måndag 18 september 2017

Rafael

Vad jamar ni?!? Har en DRAKE ätit upp VÅR JYCKE?!? *stora ögon* Inte snabeldraken väl... den har en alldeles för liten mun för att sluka ens en liten skällis. Dessutom vet ni ju att den sover i städskåpet så här sent på kvällen. Å, ni menar filtdraken som bor i soffan i vardagsrummet... ja, den typen har jag aldrig litat på! Men vad skall jam göra åt saken? Ni vill väl inte att jam ensam skall slåss mot en drake för att rädda vår skällis?!?

Vad jamar ni?!? Har en drake ätit upp Belle?!?

Se så den slickar sig om nosen! Och i dess mage
ligger Belle och sover, intet ont anande...


onsdag 13 september 2017

Rafael

Ni får förlåta oss att vi inte bloggat på jamarlänge... men ni vet, vi har varit lite lata och gonat oss i värmen, och matte - som inte lärt sig ens det elementära om katter trots alla dessa år vi och andra katter har förgyllt hennes tillvaro - har en obehaglig vana att varje dag blöta ner golven i alla rummen så att man inte har lust att sätta tassen utanför sin sköna liggplats. Hur kan hon vara så okunnig om katters ovilja att bli våta ens i yttersta klospetsen?!? *suckar djupt*


Men jam antar att någon måste ta itu med bloggandet om ni inte alldeles skall ge upp hoppet om oss, så här är jam. För idag tänkte jag att vi faktiskt har något vettigt att jama om, eftersom vi fick besök av en klok tvåbening som talade förstånd med mattarna. Hyresgästföreningen hette han visst, och han berättade att om mattarna ville det fick de gärna vara med i hans klubb och få hjälp med saker och ting när de behöver det. Matte svarade att hon nog hade funderat på det och att hon hade varit med i den där klubben för många år sedan när hon bodde i Orminge tillsammans med klosterkatterna Aragorn och Imma. Gammelmatte sa att hon tyckte det var en bra idé att gå med nu igen och så skrev Hyresgästföreningen (fånigt namn, men ni vet ju hur fåniga tvåbeningar är med det mesta) och matte ett papper tillsammans innan de skakade hand.

När tvåbeningen hade gått, frågade jam matte vad den där klubben var för något. Hon svarade med en motfråga: "Kommer du ihåg den där dumma gubben som var här för några veckor sedan och kallade mig kattsamlare?" Jam nickade. "Det står i Lagen att man får ha ända upp till nio katter utan att vara en kattsamlare, men det begriper inte den där gubben". Jam väntade. "Det är då det är bra att vara med i Hyresgästföreningens klubb, för de kan berätta för dumma gubbar vad Lagen säger och hjälpa en så att de slutar bråka med en". Så log hon stort: "Och vet du, förr i tiden kunde jag göra sådant själv, men nu orkar jag inte slåss mot dumheter - så det känns väldigt tryggt att någon annan kan slåss åt mig mot sådant".

"Är vi också med i den där klubben nu?" frågade jam hade begrundat det hon sagt en stund. "Ja" svarade matte "alla som bor i den här lägenheten är medlemmar nu". Tänka sig! En klubb som hjälper katter mot dumma gubbar som inte gillar att vi bor här - det var väl en bra sak?

onsdag 9 augusti 2017

Rafael

Knuffas inte, hör ni! Jam måste få ligga här på bordet för att kunna se ut genom fönstret... har ni ungdomar ingen respekt för oss äldre, va'? Ni har inte ont i lederna, så ni kan stå på stolarna och titta! Har hon kommit än?!?

Jam, titta! Titta! Där kommer hon ju - precis som
matte sa! 

Men fy, så det regnar *ryser i hela kroppen*
Gammelmatte blir ju alldeles blöt!

Nåjam, nu kommer hon hem i alla fall - och jag ligger redan beredd här på bordet för att hälsa henne välkommen *kurrar*. Så skönt att livet äntligen blir normalt igen och alla är samlade! Jam har längtat så jamarmycket efter gammelmatte... i natt får du ursäkta att jam inte sover hos dig, matte, för i natt vill jam sova tätt intill gammelmatte så att jam verkligen känner att hon är hemma för att stanna! *lycklig*

fredag 4 augusti 2017

Matte igen

Jag har insett att jag har uttryckt mig luddigt i de här funderingarna kring ny katt i reviret - det är inte så att jag (eller gammelmatte, för den delen) vill utöka gruppen för att vi vill det, om ni förstår vad vi menar, utan vi har blivit tillfrågade om vi kan ta emot en skygg honkatt som inte går att placera och som behöver hemmiljö för att utvecklas. Tyvärr kommer vi med största sannolikhet att säga nej, eftersom vi inte vet hur mammas rehabilitering ser ut och en skyggis i lägenheten kan bli stressad av alla handikapphjälpmedel. Hemtjänsten känner våra katter och Belle, men de är inte beredda på att behöva hålla ögonen öppna efter en främmande katt... och nu i morgon får vi hem en lyft, en ganska stor maskin som tar mycket plats och som behöver svängrum. Den skall vi sedan ha till mamma kan stå på sina ben (protesen och högerbenet) igen - och hur lång tid det tar vet vi som sagt inte.

En god vän som jag talade med i telefon idag berättade att flera har gjort kommentarer kring de här blogginläggen på FB... men snälla ni, jag är aldrig inne och läser på FB, så om ni vill kommentera det katterna eller jag bloggar om här ber jag er att använda kommentarsfältet här i bloggen. Okej?

onsdag 2 augusti 2017

Matte

Jag hade lite fjärilar i magen igår när Philemon tog upp min fråga huruvida katterna vill ha en ny kompis - en honkatt, närmare bestämt. Orsaken är att det finns två saker som får mig att tveka en smula...

För det första: fem katter innebär fler sandlådor, och redan idag är sandlådorna mitt problemområde eftersom jag inte kan stå med huvudet nedåt utan måste sitta på en puff och göra ren lådorna. Till det kommer att vi inte har samma utrymme här i lägenheten som vi hade i huset, och lådorna måste stå någonstans där katterna känner sig trygga och får vara ifred, samtidigt som det är lättstädat för mig. Vi måste också kunna förvara kattsand så det räcker för en månads behov.

För det andra: Som Philemon själv tog upp igår, är han inte direkt bekväm med att behöva dela matte med de andra katterna och Belle. Han accepterar dem, och konflikterna är inte alls lika vanliga längre... men helt friktionsfritt går det inte, och kanske skulle en katt till i gruppen bli droppen som fick Philemon att rinna över? Han lider av separationsångest, är hårt bunden till mig och tål inte stress särskilt väl... så frågan är hur han skulle må om en ny katt anslöt sig till gruppen. Åtminstone för mig är det så att de katters behov som redan finns i hemmet måste prioriteras - eller, med andra ord, en ny katt kan bara komma i fråga om jag är någorlunda säker på att de som redan finns här fortfarande mår bra när förändringen har skett.

Och faktum är att det finns tillfällen - de är inte många, men de finns - då jag tycker att gruppen är stor redan nu. Låt mig illustrera med en beskrivning av hur den gångna natten varit... *puh*

Jag satt med diverse fram till cirka 01.00 i natt och tog sedan Bellen med mig på en sista promenad innan sänggående. Strax före 02.00 (kollade mobilen, som är den enda klocka jag har i sovrummet än så länge) kröp vi i säng och jag släckte sänglampan. Så här framskred sedan natten (med ungefärliga klockslag - jag kollade förstås inte tiden varje gång!):

  • 02.20 - någon av rexarna klänger omkring på de papperskassar, kartonger m.m. som står i sovrummet i väntan på uppackning. Oljudet gör det omöjligt att sova.
  • 02.45 - Philemon hoppar upp i sängen och börjar jaga sin egen svans. Han är tung och studsar som en gummiboll, företrädesvis ovanpå mig. Det tar en mindre evighet innan han äntligen lägger sig tillrätta bredvid mig, mellan mig och sängkanten, och somnar. Jag somnar också.
  • 03.15 - Sixten smyger fram till sängen, ställer sig med framtassarna mot sängkanten och slår till Philemon (troligen med klorna ute). Philemon far upp med ett avgrundsvrål som får både Belle och mig att stå som utropstecken i sängen. Sixten springer ut ur sovrummet.
  • Belle klättrar över mig och hoppar ur sängen, troligen för att lägga sig i mammas säng där det är lugnare. Jag lyckas efter en stund somna om.  
  • 03.30 - Philemon har rusat av sig ilskan efter Sixtens anfall och kommer tillbaka, hoppar upp på min mage (och han är, som sagt, en tungviktare så rex han är) och bökar ner sig mellan mina ben ovanpå "täcket" (ett underlakan - mer orkar jag inte ha över mig p.g.a. värmen) för att rulla ihop och somna. 
  • 03.45 - Belle kommer tillbaka, hoppar upp i sängen så att hon landar på mitt hår och kliver omkring huvudet på mig för att hitta en "ingång" under täcket. Philemon grumsar när hon tvingar sig förbi honom för att rulla ihop sig vid mina ben.
  • Strax efter kommer Robin och vill absolut in under "täcket" för att lägga sig att sova tätt intill sin hundmamma. Han är sylvass, för jag har glömt att klippa hans klor.
  • 03.55 - Rafael hoppar upp i sängen och lägger sig tungt tillrätta vid mitt huvud så att han blockerar den svala luftströmmen från fläkten. Det blir plötsligt extra varmt i sängen för mig p.g.a. detta.
  • 04.20 - Jag vaknar och behöver gå på toa. Det innebär att trassla sig loss från ett "täcke" som täcker Belle och Robin och som tyngs ner och hålls stadigt fast av en sovande Philemon och Rafael som nu ligger längre ner mellan mig och sängkanten. Alla blir irriterade på mig. 
  • 04.30 - Jag behöver tråckla mig ner under "täcket" igen. Alla grumsar. Nu har även Sixten anslutit sig och ligger uppe vid min kudde och blockerar luftstrålen från fläkten.
  • 05.30 - Robin och Philemon börjar slåss, skriker och studsar omkring i sängen. Sixten och Rafael hoppar ner från sängen och lämnar rummet.
  • 07.00 - Belle är törstig, tråcklar sig ur "täcket" och kliver i mitt hår så att jag skriker innan hon hoppar ner från sängen. 
  • 07.15 - Belle är tillbaka, kliver åter i mitt hår och tassar med vassa klor (hon kan ju inte dra in dem) på min arm för att få mig att lyfta på "täcket" så att hon kan krypa in.
  • Rafael kommer, hoppas upp i sängen och vill gosa vilket han talar om genom att först buffa otåligt på min närmaste arm och sedan tassa på den med vassa klor när jag försöker låtsas att jag sover.
  • Och så vidare, och så vidare...
Ja, som sagt, det finns stunder då jag tycker att djurgruppen är väl stor redan - särskilt när man försöker sova i en vanlig 90-säng. Missförstå mig inte - jag älskar varenda en av mina ungar! Det blir bara så stökigt och trångt, och friden brukar inte infinna sig förrän på morgonkvisten då alla är för trötta för att orka fortsätta strula...

Så jag vet faktiskt inte om det blir ny katt eller inte. Måste grunna på saken, och prata med mamma och några andra jag brukar rådfråga i sådana här ärenden. En sak vet jag dock: blir det en katt, så blir det en hona! Killar har vi så det räcker... *skrattar* Och det blir en skyggis från ett katthem, tro inget annat. Visst drömmer jag om fler rexar, men frågan är om jag överlever en till ovanpå Philemon och Robin?!?